... i vilken vår hjältinna är försiktig

Jag mådde inte så dåligt igår kväll. Inte pysslade jag något med min plommonfärgade tröja i min självvalda ensamhet, men i övrigt gjorde jag ungefär det jag hade tänkt mig och även om det känns väldigt skört så känns det ändå lite ljusare och jag vill inte mista den känslan. Så jag är försiktig idag. Inte göra något som jag inte absolut vill. Känna inåt och låta min dag finna sin egen väg utan löften och förpliktelser. Kanske inte bli ännu mer uppåt, men inte heller sjunka igen.

Jag vaknade strax efter sju, efter ännu en sådan där rörig dröm där nu och då rörs ihop, men ville inte gå upp. Försökte att somna om men det gick inte så jag läste en stund i Hon och han av Annika Sundbaum-Melin och Henrik Kolbjèr. Den har stått i min bokhylla i säkert två år utan att jag haft lust att öppna den och egentligen vet jag inte varför jag läser den nu heller, mer än att jag har läst ut - och om - allt annat skönlitterärt här hemma. Tveksamt om jag läser klart den - det börjar bli dags för omläsning av Ringentrilogin och den lockar mig klart mer.

Efter en stunds läsning klev jag upp och satte på en kanna kaffe och skar upp ett par skivor bröd som jag bakat själv. Jordgubbsmarmelad på det och så läsa DN samtidigt som jag håller koll på morgonteven och slösurfar lite. Det är underbart väder ute och en idé om en fotopromenad på söder gror i mig. Jag får se. En sak i taget. Lugn och fin.

Dags att fylla på kaffemuggen.