Nu har jag bara en och en halv dag kvar av min semester. Det känns inte bra. Inte alls bra. Det känns för jävligt, faktiskt. Det handlar inte så mycket om att jag ska börja jobba igen, som hur det kommer att vara på jobbet när jag kommer tillbaka. Troligen bara jag och en vaktmästare i ett enda hantverkarkaos. Jag har ju redan gjort det mesta av planerandet inför hösten, så gott som min verksamhet nu låter sig planeras, överhuvudtaget; jag vet ju inte ens riktigt vilka elever jag ska jobba med. Sa jag att jag verkligen vill ha vanliga lov, i stället för en semestertjänst?
Men medan jag laddar för en liten löprunda (piriformis känns okej och svininfluensan håller sig hyfsat på mattan - tanken är att antingen ta kål på den helt eller provocera den att bryta ut ordentligt) funderar jag på min semester, sådan den nu blev.
Ambitionen var ju att lära känna min nya hemstad, vila och slöa samt umgås med goda vänner. Och jag känner mig nöjd. Jag har strosat, vandrat, småshoppat, roat mig och jag har cyklat omkring. Jag har varit på krogen och jag har picknickat på gräsmattor. Jag har sett utställningar. Jag har varit på Bob Hansson och jag har gått på bio på egen hand (kanske årets finaste filmupplevelse, för övrigt!). Jag har tagit det lugnt, läst, lyssnat på musik, skrivit, pysslat och utnyttjat de soliga dagarna till vilsamma timmar nere vid Drevviken och på balkongen. Jag har tränat - även om piriformis ställt till det så att det inte blivit så mycket som jag tänkt. Av semesterns totalt 28 upplupna dagar har jag träffat och umgåtts med goda vänner och familj delar av, eller hela, 19 dagar.
De två dagar som återstår ska jag (idag) in till Lasse i Parken och kolla Kebnekajse. Inte alls omöjligt att jag kikar inom Madde & Ted för en öl, innan det. I morgon blir det pizza med Ingalill - såvida jag inte lyckats provocera fram ett riktigt svininfluenseutbrott, dårå. Det känns som en lagom mix av allt, faktiskt. Så jag är nöjd med min semester. Absolut.
Men den kunde vara längre. Det kunde den. Jag sov så illa i natt. Hade svårt att somna och sov lätt och oroligt. Drömde ångestladdade drömmar om ekonomiska katastrofer och kullkastade planer. Vaknade med ont i magen. Men jag ska försöka tänka bort det. Jag vet ju, av erfarenhet, att bara jag väl kommer igång med jobb och allt så känns det bättre. Och även om jag börjar jobba är ju faktiskt inte sommaren slut. Kvällarna är fortfarande varma och ganska ljusa och helgerna inbjuder till allehanda trevligheter. Och jag har sett till att hösten också bjuder på några ljuspunkter i form av musikevenemang och umgänge med goda, sköna vänner. Och så har jag ju en dröm, då... ;-)
Men medan jag laddar för en liten löprunda (piriformis känns okej och svininfluensan håller sig hyfsat på mattan - tanken är att antingen ta kål på den helt eller provocera den att bryta ut ordentligt) funderar jag på min semester, sådan den nu blev.
Ambitionen var ju att lära känna min nya hemstad, vila och slöa samt umgås med goda vänner. Och jag känner mig nöjd. Jag har strosat, vandrat, småshoppat, roat mig och jag har cyklat omkring. Jag har varit på krogen och jag har picknickat på gräsmattor. Jag har sett utställningar. Jag har varit på Bob Hansson och jag har gått på bio på egen hand (kanske årets finaste filmupplevelse, för övrigt!). Jag har tagit det lugnt, läst, lyssnat på musik, skrivit, pysslat och utnyttjat de soliga dagarna till vilsamma timmar nere vid Drevviken och på balkongen. Jag har tränat - även om piriformis ställt till det så att det inte blivit så mycket som jag tänkt. Av semesterns totalt 28 upplupna dagar har jag träffat och umgåtts med goda vänner och familj delar av, eller hela, 19 dagar.
De två dagar som återstår ska jag (idag) in till Lasse i Parken och kolla Kebnekajse. Inte alls omöjligt att jag kikar inom Madde & Ted för en öl, innan det. I morgon blir det pizza med Ingalill - såvida jag inte lyckats provocera fram ett riktigt svininfluenseutbrott, dårå. Det känns som en lagom mix av allt, faktiskt. Så jag är nöjd med min semester. Absolut.
Men den kunde vara längre. Det kunde den. Jag sov så illa i natt. Hade svårt att somna och sov lätt och oroligt. Drömde ångestladdade drömmar om ekonomiska katastrofer och kullkastade planer. Vaknade med ont i magen. Men jag ska försöka tänka bort det. Jag vet ju, av erfarenhet, att bara jag väl kommer igång med jobb och allt så känns det bättre. Och även om jag börjar jobba är ju faktiskt inte sommaren slut. Kvällarna är fortfarande varma och ganska ljusa och helgerna inbjuder till allehanda trevligheter. Och jag har sett till att hösten också bjuder på några ljuspunkter i form av musikevenemang och umgänge med goda, sköna vänner. Och så har jag ju en dröm, då... ;-)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar