Jag är på jobbet. Kaffet är strax klart. Till det ska jag äta ett par skorpor med björnbärsmarmelad. Jag andas in. Sedan ut. Och så in igen. Så ska jag göra hela dagen. Det är min plan.
Vänner lyssnar, pratar, berättar och stöttar. Jag blir så oerhört rörd av all den omtanke och kärlek som finns. Pratade med Ingrid en lång, lång stund igår. Efteråt kände jag mig lite lättare i sinnet och hjärtat igen.
Jag inser att det finns miljarder människor som har det jävligare än jag. Jag har det kanske inte jävligt alls; jag bara mår jävligt. Men lika lite som uppmaningar att tänka på svältande barn i Biafra fick mig att uppskatta morgongröten mer när jag var barn; lika lite kan jag idag trösta mig med andras elände. Men jag kan få perspektiv. Samtidigt tänker jag att deras situation inte blir bättre av att jag lyfter mig själv i håret. Detta får helt enkelt "svi' över" och en dag är jag ute på andra sidan. Tänker jag.
This too shall pass.
Vänner lyssnar, pratar, berättar och stöttar. Jag blir så oerhört rörd av all den omtanke och kärlek som finns. Pratade med Ingrid en lång, lång stund igår. Efteråt kände jag mig lite lättare i sinnet och hjärtat igen.
Jag inser att det finns miljarder människor som har det jävligare än jag. Jag har det kanske inte jävligt alls; jag bara mår jävligt. Men lika lite som uppmaningar att tänka på svältande barn i Biafra fick mig att uppskatta morgongröten mer när jag var barn; lika lite kan jag idag trösta mig med andras elände. Men jag kan få perspektiv. Samtidigt tänker jag att deras situation inte blir bättre av att jag lyfter mig själv i håret. Detta får helt enkelt "svi' över" och en dag är jag ute på andra sidan. Tänker jag.
This too shall pass.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar