Jag hittar inte USB-kabeln till min mobiltelefon, annars skulle ni fått se vilken fin utsikt det är från Fåfängan! Nu får ni helt enkelt traska dit själva och se efter! Vädret gjorde ju inte det hela sämre precis.
Efter några timmar med fin utsikt, gott prat och sallad, öl, kaffe och mumsiga kakor drog vi oss mot Medis i akt och mening att gå på bio. Vi hamnade uppe på Åsöberget och där är det ju ännu finare! Små 1700-talsstugor, branta trappor och lummiga träd. Kullerstensgator, vackra gammeldags blommor och en jeffla idyll. Ovanför våra huvuden svävade några luftballonger på så låg höjd att man hörde när de eldade på för att värma upp gasen i dem. Jag undrar om det är mysigt eller läskigt att glida fram sådär... tyst... vindsusigt... jag som inte trivs så bra med höjder (för att uttrycka det milt).
Bion visade sig bli utsåld och då gällde inte friplåtarna, så vi satte oss på Debasers veranda istället och drack ett par glas vin/öl och småpratade vidare, kollade på folk och bara myste, liksom. Sedan, innan kvällen hunnit bli särskilt sen, skildes vi åt och for hem. Jag var trött och det kändes som en väl använd, och väldigt lagom, kväll. Jag slökollade lite på teve och läste/skrev ett par mejl innan jag släckte ner allt och kröp i säng.
Nu har jag haft sovmorgon och sedan druckit en kanna kaffe, alltmedan jag pratat med Agneta i telefon. Om en stund ska jag sammanstråla med en nästan-granne och hennes dotter för en eftermiddag i reggaens tecken; det blir Jamaican Independence Celebration i en park inåt Årstaviken. Jamiacanskt käk, dreads, skönt musikgung och fin avkoppling. Jag tar kameran med! (Jag borde haft den igår, och funderar seriöst på en promenadrepris, av gårdagens utsikter för att kunna dokumentera.)
Ni sköna vänner... Agneta, Sari, P, Catharina, Anna, Pjär... för att bara nämna några av er jag är så glad för... Tack för att ni finns även när solen inte skiner så starkt. När det är motlut och snålblåst. Tack vare er känns livet ändå rätt okej, ju.
Stay tuned, me lovely ones.
Efter några timmar med fin utsikt, gott prat och sallad, öl, kaffe och mumsiga kakor drog vi oss mot Medis i akt och mening att gå på bio. Vi hamnade uppe på Åsöberget och där är det ju ännu finare! Små 1700-talsstugor, branta trappor och lummiga träd. Kullerstensgator, vackra gammeldags blommor och en jeffla idyll. Ovanför våra huvuden svävade några luftballonger på så låg höjd att man hörde när de eldade på för att värma upp gasen i dem. Jag undrar om det är mysigt eller läskigt att glida fram sådär... tyst... vindsusigt... jag som inte trivs så bra med höjder (för att uttrycka det milt).
Bion visade sig bli utsåld och då gällde inte friplåtarna, så vi satte oss på Debasers veranda istället och drack ett par glas vin/öl och småpratade vidare, kollade på folk och bara myste, liksom. Sedan, innan kvällen hunnit bli särskilt sen, skildes vi åt och for hem. Jag var trött och det kändes som en väl använd, och väldigt lagom, kväll. Jag slökollade lite på teve och läste/skrev ett par mejl innan jag släckte ner allt och kröp i säng.
Nu har jag haft sovmorgon och sedan druckit en kanna kaffe, alltmedan jag pratat med Agneta i telefon. Om en stund ska jag sammanstråla med en nästan-granne och hennes dotter för en eftermiddag i reggaens tecken; det blir Jamaican Independence Celebration i en park inåt Årstaviken. Jamiacanskt käk, dreads, skönt musikgung och fin avkoppling. Jag tar kameran med! (Jag borde haft den igår, och funderar seriöst på en promenadrepris, av gårdagens utsikter för att kunna dokumentera.)
Ni sköna vänner... Agneta, Sari, P, Catharina, Anna, Pjär... för att bara nämna några av er jag är så glad för... Tack för att ni finns även när solen inte skiner så starkt. När det är motlut och snålblåst. Tack vare er känns livet ändå rätt okej, ju.
Stay tuned, me lovely ones.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar