tisdag, augusti 11, 2009

... i vilken vår hjältinna prokrastinerar

Det ringde på min dörr. Jag gick för att öppna. Utanför stod en god vän med en krya-på-dig-prickasent. Ett kanonsnyggt armband i svart och silver, med små strassbesatta döskallar på och med en skön tyngd när det sitter på min arm. Vilken omtanke. Förtjänar jag verkligen den? I vilket fall blev jag mycket glad och rörd av om- och påtanken! Jag försökte plåta härligheten men ljuset ville sig inte så skärpan blev tråkig. Kanske lyckas jag bättre i dagsljus i morgon.

Tack, rara du!

Strax efter skulle jag gå ner och starta tvättmaskinerna. Just när jag sorterat klart och var redo att gå ner upptäckte jag att jag glömt köpa tvättmedel. Orka gå till affären, tänkte jag. Men ner till tvättstugan orkade jag gå och upptäckte att jag faktiskt kunde skjuta tvätteriet framför mig, även om det bara är tills imorgon eftermiddag. Jag blev inte direkt ledsen för det, utan firade det med ett glas vin och ett samtal med en Anna.


Tror jag ska skajpa med Matilda nu. Bara hon inte ber om hjälp med något matteproblem igen. Hmm...

4 kommentarer:

Vi på Kantarellen sa...

Oh.... sådana vänner är guld värda. Det finns inte så många av dem.

dyermaker sa...

SÅ sant, mamselamsen!

Anonym sa...

Självklart är du värd det!!!

Kram på dig! Tänker på dig!!!
// Malin

dyermaker sa...

*kram*, Malin!