... i vilken vår hjältinna tagit sig igenom ännu en dag

När jag är på Tensta gymnasium (eller Ross Tensta Gymnasium, som det numera heter) är det oftast för konferenser och möten av olika slag. Vid något tillfälle, som när vi var på föreläsningen om ungdomars vändprocesser i maj, är det roligt och intressant. Vid andra tillfällen känns det mer som tid man sitter av då mycket av informationen/mötena riktas ganska specifikt till kollegiet på själva Tensta och i väldigt liten grad berör oss på SALUT. Idag har det varit lite blandat; ibland satt jag bara och undrade vafan jag gjorde där, och ibland kändes det ganska relevant. Bästa mötet var det efter lunch, då vi på SALUT Jacobi hade möte ett par timmar. Bra och viktiga saker avhandlades.

Fina saker den här dagen, så här långt:

* uppmuntrande sms
* några mejl från sköna vänner
* att jag fick besöka Tensta t-banestation igen - jag gillar dekorationerna där!
* ett par goda skratt med kollegorna

Det är ju faktiskt inte illa. Inte illa alls. Jag har visserligen glömt bort att andas vid några tillfällen idag, men jag känner mig ändå en smula mer uppåt än igår kväll. Det är en bra sak det också, förresten.

Nu tänker jag packa lite snabbt inför Rigaresan (kickoff med jobbet) och städa undan, så det är fint på torsdag när jag kommer hem; dels för att det alltid känns bra att komma tillbaka till ett städat hem och dels för att en [eventuell] inneboende kommer och kollar extrarummet och det allmänna läget då.

Jag ska försöka komma ihåg att föra över lite pengar till kontot också. Det blir så tråkigt att åka iväg med 76 spänn i plånboken...