... i vilken vår hjältinna tagit sig hem

Just när jag skulle cykla hem från jobbet svartnade himlen och det såg ut att bli regn och åska. Luften var kvav och tung att andas. Men har man tagit fan på pakethållaren får man skjutsa honom hem också. Inget att be för, alltså - bara att trampa på. Och det gjorde jag såpass att jag lämnade mörkvädret bakom mig och fick sol, värme och uppehåll hela vägen hem. Det var rätt tungt, faktiskt, och de 22 kilometrarna tog 68 minuter att cykla. Men det beror inte bara på lite trötthet och den kvava luften, utan också mitt totala oflyt med rödljusen. Jag fick stanna massor med gånger och intervallen var osedvanligt långa. När jag cyklade i morse tror jag bara jag behövde stanna en enda gång. Viss skillnad. Men oavsett detta så fullföljde jag. Klarade alla sega motlut också och det utan att piriformis gav ifrån sig ett endaste knyst. Den har inte bråkat under dagen heller trots att jag suttit ner en hel del och det brukar den inte heller gilla.

Men när jag kom hem var jag halvt svimfärdig. Jag måste komma ihåg att ta med mig en vattenflaska när vädret är såhär. Måste. Jag drack flera stora glas svalt vatten och tog sedan en härlig dusch. Skönast var ändå att vaska av ansiktet; otroligt så skitigt det blir när jag cyklar hem genom bilavgaser och andra luftföroreningar. Känner mig halvt blästrad. Men inget som inte en skön rengöringscrème och en soft hudlotion kan rå på.

Nu sitter jag i soffan och tar det lugnt, äter yoghurt och müsli och bara njuter av det jag åstadkommit idag. Sköööönt!