... i vilken vår hjältinna uttrycker sin avsky

Jag avskyr helgerna.
Jag avskyr veckorna ännu mer.
Veckorna är det jag avskyr mest.
Och det känns extra idag, när det är söndag och veckan börjar imorgon.
Så är det just nu.

Jag tänker att this too shall pass och under tiden söker jag lösningar, håller utrymningsvägarna fria och tänker att jag, i en inte alltför avlägsen framtid, ska ha åstadkommit en förändring. Och då... när jag är där... vill jag kunna se tillbaka på den här tiden och tänka att den ändå var bra på många vis. Att den kanske till och med var nyttig. Nödvändig. Ofta är det ju så. Det är bara så svårt att se det när man befinner sig mitt i det svarta hålet. Det som behövs är perspektiv. Jag är glad att jag varit med om det här förr - det ger mig faktiskt lite perspektiv.

Fredagskvällen var bra. Gårdagen också. Idag är det piss med det mesta. Men...

... jag gör vad jag kan. Tror jag. Hoppas jag.

Rara nästan-grannen gav mig en liten påse Toubakaffe. Jag ska brygga mig lite nu.