... i vilken vår hjältinna företagit sig en hälsoresa

(Småländsk skog...)
Tågresan ner till Emmaboda var avkopplande. Jag slumrade större delen av färden och lyssnade emellanåt på Miles Davis och Nick Drake. När tåget närmade sig Emmaboda kände jag som ett litet pirr i magen av positiv förväntan. I Emmaboda sken solen minsann och på perrongen stod Catharina och väntade med en stor kram. Vi handlade med oss mat (och jag hann minsann heja på ett par f d elever!) som vi körde hem och lämpade av i Catharinas kyl (där jag han träffa ytterligare två f d elever - varav en var Catharinas äldste son) innan vi fortsatte hem till Nina och hennes stora, härliga hus ute i skogen.





















Vi tittade på det uråldriga, skägglavsbeväxta körsbärsträdet med sina vackra svaveltickor och kikade runt lite inne i huset, för att sedan slå oss ner i utemöblerna och äta äppelkaka med vaniljsås, dricka kaffe och prata. Tack, Nina! Det var riktigt mysigt och roligt att träffa dig igen!





















(Ina & Nina! Fina!)
Väl tillbaka hos Catharina korkade vi upp en flaska rött och sedan blev det en såndär superfin kväll med god mat, mer vin, liten hundpromenad och - framförallt! - härligt prat långt in i sena natten, om allt det där viktiga och roliga och spännande som är... livet. Framtidstankar, minnen, förtrolighet, fniss och ett och annat befriande gapskratt.

Idag på morgonen skulle Catharina och hennes syster på möte så de skjutsade in mig till stationen. Jag strosade ett varv i centrum och sedan var det gott att sitta mot en solvägg vid stationshuset, dricka kaffe och läsa. Inte helt utan en vemodig känsla över att lämna Emmaboda. Som det kan bli, va'? ;-)





















(Kisar mot solen - i mörkaste Småland ;))





















Nu är jag hemma igen och snart börjar en ny arbetsvecka. Det ska bli en bra vecka, har jag bestämt. Eleverna (förhoppningsvis alla inskrivna!) kommer imorgon och det kommer att kännas bra. En skola utan elever är enbart deprimerande.

Även i övrigt blir det en aktiv vecka. Olle flyttar ju in på torsdag och dels ska jag städa lite extra och dels ska jag tömma ett par garderober för hans räkning, i extrarummet. Halva skafferiet och halva kylen/frysen ska utrymmas också. Det blir allt lite spännande med kollektiv! :)

Bilderna i dagens blogg är förresten tagna med min nya mobiltelefon. Rätt okej, tycker jag.

Ja... all in all har helgen varit hälsosamt välgörande. Resan gjorde gott för min själ. Eller snarare... mina vänner - inte resan i sig själv. Jag brukar citera det indiska ordspråket som säger att "en vän är någon som kommer in när hela världen gått ut". Vet ni... i mitt universum har en hel liten folksamling spatserat in, på sistone... Tack, alla ni fina!