... i vilken vår hjältinna är tillbaka i saltgruvan

Jahaja. Så var jag då på plats igen. Jag tänkte cyklat i morse, men hade en del böcker och grejer jag behövde ha med mig, så jag tog tunnelbanan. Det får bli cykel imorgon, i stället. Det är fortfarande sommartid i lokaltrafiken så jag insåg att jag kunde sovit minst en kvart till, men gick inte och la mig utan fixade lite mackor och grejer att ha med till jobbet.

Det kändes konstigt att komma till jobbet. Som att det både var en evighet sedan jag var här - och alldeles nyss. Men jag kom i alla fall ihåg koden till larmet. Det var ju för väl.

När jag kom in kunde jag genast konstatera att någon möblerat om i mitt arbets- och klassrum. Lagt till möbler också (jag som hade fått det rätt luftigt och bra), bland annat ett stort, klumpigt och absolut jättefult säkerhetsskåp. Skåpet står dessutom helt galet placerat - mitt i blickfånget mellan fönstren. Håhå jaja...

Medan kaffet blev klart klev jag omkring och kände in atmosfären. Det luktar lite instängt och det är rörigt, men inte alls så rörigt som jag hade befarat. Det är kanske bra, men också dåligt eftersom det bara innebär att röran skjutits upp så att här kommer att delvis vara en byggarbetsplats när eleverna kommer. Hmm...

Jag muntrade upp mig med att sätta på P1, starta upp datorn (vilken tur att jag skrivit upp lösenordet! ;-)) och ta fram mina mackor. Ost och gurka på dem. Det smakade fint till det nybryggda kaffet i en ny, vacker mugg som jag fick igår. Jag hoppas jag får ha den i fred; den är nästan lite för fin att ha på jobbet. men just därför ska den stanna kvar här. Jag ska försöka göra det här till en fin och bra höst och ett sätt är ju att omge mig med den vardagsnjutning som fina saker kan vara.

Jag brukar tycka att hösten verkligen är min årstid. Den brukar kännas som en skön nystart. Det brukar kännas gott att komma tillbaka till lite vettiga rutiner och kanske påbörja nya, spännande projekt. Jag känner inget sådant nu. Men det kan ju bero på att det faktiskt inte är höst än. Det är högsommar! Ute skiner solen och det ser ut att vara ganska varmt. Jag tror jag ska ta en lång, skön promenad under min lunchrast.

Fram till dess ska jag förbereda ett [förhoppningvis] roligt engelskaprojekt och läsa en bok jag fått låna:














Stay tuned, me lovely ones. Vi hörs garanterat snart igen...