... i vilken vår hjältinna känner vittring

Jag vädrar lite med näsan i luften. Det doftar... Fredag! Fin Fredag! Jag tar det som ett gott tecken att jag vaknade tio minuter innan telefonen skulle väcka mig, och inte bara vaknade utan kände för att kliva upp dessutom. En snabb dusch, på med kläderna och kaffebryggaren och sedan lite make-up och ett spänne i håret. Naglarna nylackade och P1-morgon. När jag kikade på termometern visade den bara -0.5 grader. I min mejllådas skickat-box: fem mindre papers till första delkursen. På bordet: DN. Dagen börjar bra!

Arbetsveckan så här långt har varit... rolig! Många glada ögon, mycket prat (på engelska) och en del skratt. Jag har bara två lektioner idag. Långt planeringspass emellan. När jag stänger dörren till mitt arbetsrum strax efter två, för att köra ner mot Karlskrona och min käraste, kommer hela nästa vecka att ligga planerad. Det känns bra. Att jag sedan kanske måste rucka på min planering gör inget. Så blir det ju ibland. Rätt ofta, faktiskt. Men ju bättre förberedd jag är ju mer kan jag improvisera och ta ut svängarna. Och det är då det blir riktigt roligt!

Det kliar lite i mina stick- och virkfingrar. Jag tror jag ska sticka något litet bebisaktigt i det mjuka, sköna sojagarnet jag köpte i höstas. Kanske börjar jag redan i kväll. Överhuvudtaget har jag lust på praktiska grejer; pyssla, plantera om växter... sådana saker. Kan det vara våren?