fredag, mars 12, 2010

... i vilken vår hjältinna tycker

Turkiet. Jag har aldrig varit där. Många som varit där säger att där är både trevligt och vackert. Kan så vara, men jag kan emellanåt få en idé i huvudet och sedan ha lite svårt att ändra mig. Turkiet är ganska kassa (milt sagt) när det gäller en del mänskliga rättigheter, till exempel. Ute på den turkiska landsbygden lever fortfarande den så kallade hederskulturen. Och kvinnor (och en del män också, för den delen) dör med den. Turkiet har undertecknat flyktingkonventionen, men erkänner inte flyktingstatus för personer som kommer från länder som inte är medlemmar i Europarådet. Asylsökande som söker sig till Turkiet får inte det skydd de är berättigade till utan riskerar istället döden. Den turkiska polisen och säkerhetsstyrkorna använder sig fortfarande, enligt rapporter från Amnesty, av tortyr (vilket iofs även exempelvis USA också gör...). Och det är fan inte särskilt kul att vara kurd i Turkiet, heller.

Och nu har Turkiet blivit putt och kallat hem sina ambassadörer eftersom riksdagen beslutat att det skedde ett folkmord på bland andra armenier i det ottomanska riket 1915. Jag tycker nog att det är till att överreagera. Att folkmordet verkligen ägt rum är ett fasansfullt faktum. Att vår riksdag ska fastslå detta 95 år senare känns märkligt. Men att sura ihop så till den milda grad, som den turkiska regeringen gör nu - det är infantilt.

Och... med den associationsbana som endast är min egen bjuder jag er... Mupparna: