Bjurbäcksskolans filmkvällar är legendariska, om än i en mycket snäv krets av deltagare. Ikväll var vi säkert 15-17 stycken som först käkade tacos och sedan såg Still Walking. Kanske föll den inte alla på läppen, men de som gillade den var som jag - helt lyriska. Och den är helt ljuvlig. Växer liksom hela tiden. Jag kommer att se den igen.
Trevligt också, förstås, att prata och umgås med "gamla" kollegor! Återknyta kontakten och se att även om det gått ett år så är många och mycket sig likt och det på ett positivt vis.
Hemåt tog jag sällskap med en arbetskamrat som bor i grannhuset. Vi frös något alldeles förfärligt i snöandet och snålblåsten. När jag kommit in och hängt av mig ytterkläderna ringde Janne och då blev jag varm. På nolltid, liksom. En vacker dag ska jag berätta om honom här. Berätta vilken underbar människa och man han är. Det ska jag. Men inte idag. ;-) Nu ska jag istället tappa upp ett bad. Sedan ska jag läsa och sova. I den ordningen - knappast simultant.
Trevligt också, förstås, att prata och umgås med "gamla" kollegor! Återknyta kontakten och se att även om det gått ett år så är många och mycket sig likt och det på ett positivt vis.
Hemåt tog jag sällskap med en arbetskamrat som bor i grannhuset. Vi frös något alldeles förfärligt i snöandet och snålblåsten. När jag kommit in och hängt av mig ytterkläderna ringde Janne och då blev jag varm. På nolltid, liksom. En vacker dag ska jag berätta om honom här. Berätta vilken underbar människa och man han är. Det ska jag. Men inte idag. ;-) Nu ska jag istället tappa upp ett bad. Sedan ska jag läsa och sova. I den ordningen - knappast simultant.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar