... i vilken vår hjältinna är ikapphunnen

Här i nutiden bär jag med mig inte bara framtiden utan följs också av dåtiden. Ibland hinner den ikapp mig och oftast är det en angenäm händelse. Idag har mitt 13-14-åriga jag hunnit ifatt mig inte bara en utan två gånger. Först ett mail från en av mina allra käraste barndoms- och ungdomsvänner, Mats (vi hittade varandra igen tack vare internet och brukar mejlväxla med ojämna mellanrum), och sedan en Facebookförfrågan från en klasskamrat som jag skildes från i sjuan. Men jag kände igen henne direkt! Och tänk... jag mindes på en gång att hon gillade Bajen... och det gör hon fortfarande!