... i vilken vår hjältinna har solsken i blick

En tisdag. En helt vanlig tisdag. 11.6 minusgrader ute, enligt termometern. Varmt kaffe inomhus. Anders Borg talar lite småförnumstigt om Greklands ekonomi på P1-morgon. Min egen ekonomi är inte så kaxig just nu, men jag reder ut den. Om en vecka, lite drygt, är jag på grön kvist igen. Riktigt grön, t o m.

När jag kikade i spegeln tidigare i morse kunde jag konstatera att frisyren behållt formen ganska väl. men jag behöver nog köpa mig en sådan där hårblås. Jag hade någon i gömmorna i åratal som jag slängde för en eller två flyttar sedan. Nåväl, det finns säkert något billigt skräp jag kan investera i. Det är ju inte som att jag behöver, eller vill ha, någon proffspryl, direkt.

Min käraste tyckte förresten att jag var fin i håret. "Sportig", var hans utrryck. Inte illa - inte minst med tanke på mitt nya liv. Nu behöver jag bara ett gymkort så är jag ju nästan lite sportig också. Jag hann inte köpa det igår och inte blir det idag heller. Men i morgon ska jag och kära kollegan Ingrid ändå traska förbi simhallen/gymmet på vår pedagågiska promenad, som vi nu återupptar efter ett och ett halvt års uppehåll. Jag hoppas solen skiner lika fint då som den gör nu.

Idag är det dags för nationella prov i engelska, för niorna. Jag ska upp till högstadiet och guida min lilla grupp nior genom de första två delarna av detta - som de uppfattar - katharsis. Jag har ägnat de få lektioner jag hunnit ha med dem att ömsom avdramatisera hela grejen och ömsom göra olika hörövningar. Hörövningarna för att de säger att de tycker det är så svårt och avdramatiseringen för att jag är så djävulskt trött på den hausse som råder kring NP. Jag har förklarat att visst är det ett mycket viktigt prov, men det är ändå bara en av alla de saker jag väger in när jag slutligen ska göra en bedömning. Klarar man inte provet är det faktiskt nästan tre månader kvar av läsåret och under den tiden hinner man lära sig mycket och öva upp sina färdigheter ytterligare.

Ha det gott, me lovely ones. Hörs!