När jag kom hem från träningen lyssnade jag på Studio 1 medan jag vispade ihop min omelett. Där berättades bland annat om att tio EU-länder kommit överens om gemensamma regler för skilsmässor. Sverige lade in sitt veto. Vi har en mycket liberal lagstiftning som gör att det inte är alltför krångligt att skilja sig - rent juridiskt (i övrigt är väl skilsmässor sällan särskilt lättsamma tillställningar). Malta la likaså in sitt veto - men där är skilsmässa förbjuden och det ville man försäkra sig om att det fortsätter att vara. Osäkerhet vilken lag som gäller när man gifter sig över nationsgränser och kanske bosätter sig i ett tredje land anges vara en av grundfrågorna bakom beslutet.
Finland framhölls som ett avskräckande exempel, i den diskussion som föregått de tio ländernas beslut, eftersom lagstiftningen där säger att parterna inte behöver vara överens om skilsmässa, för att den ska kunna träda i kraft. Ehh... och? Skulle det vara en bra sak att om en av parterna inte vill skiljas ska man alltså vara tvungen att fortsätta vara gifta? Hur ofta sker det egentligen att ett gift par är sådär rörande överens om skilsmässa? Hur ofta klamrar sig inte den ena parten fast och vill fortsätta? Det vore ju ett öde värre än döden att behöva fortsätta vara sammanlänkad med någon man inte längre älskar - eller rent av måste bort från..? Huvva.
Sverige ställer sig alltså utanför de där idéerna. Här gäller enbart svensk lagstiftning, vilket faktiskt känns som en bra sak i sammanhanget. *phew*
Sedan kan man ju föra en intressant diskussion om hur pass jämställt Europa är när ovanstående överenskommelse också sägs ha kommit till för att skydda kvinnor såsom varande en vid skilsmässor särskilt utsatt part, särskilt i ekonomiskt hänseende...
Finland framhölls som ett avskräckande exempel, i den diskussion som föregått de tio ländernas beslut, eftersom lagstiftningen där säger att parterna inte behöver vara överens om skilsmässa, för att den ska kunna träda i kraft. Ehh... och? Skulle det vara en bra sak att om en av parterna inte vill skiljas ska man alltså vara tvungen att fortsätta vara gifta? Hur ofta sker det egentligen att ett gift par är sådär rörande överens om skilsmässa? Hur ofta klamrar sig inte den ena parten fast och vill fortsätta? Det vore ju ett öde värre än döden att behöva fortsätta vara sammanlänkad med någon man inte längre älskar - eller rent av måste bort från..? Huvva.
Sverige ställer sig alltså utanför de där idéerna. Här gäller enbart svensk lagstiftning, vilket faktiskt känns som en bra sak i sammanhanget. *phew*
Sedan kan man ju föra en intressant diskussion om hur pass jämställt Europa är när ovanstående överenskommelse också sägs ha kommit till för att skydda kvinnor såsom varande en vid skilsmässor särskilt utsatt part, särskilt i ekonomiskt hänseende...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar