lördag, mars 06, 2010

... i vilken vår hjältinna slappar

Jag var väl hemma från CAE-tentan vid halvfyradraget. Janne hade fixat goda mackor och kaffe och när vi hade fikat gick vi och la oss. Jag var dödens trött efter att bara ha hunnit sova fyra timmar i natt och medan Janne låg och läste somnade jag gott. Vaknade när det började kvällas, hörde kyrkklockornas helgmålsringning och tänkte att det nog började bli dags att fundera på vad som skulle vara gott till middag. Efter lite rådslag bestämde vi att det fick bli lax med en kall sås, ris och smörsvängda sockerärter. Dessutom bestämde vi att inte köra ner till Jannes ikväll utan stanna här i byn. På så vis slipper jag flänga omkring; hade annars varit tvungen att köra tillbaka hit imorgon kväll eftersom jag vill vara på jobbet senast sju på måndag morgon för att sammanställa tentorna, kopiera dem, fylla i relevanta blanketter och sedan skicka dem rekat till Lund fvb Cambridge.

Medan laxen tinade la jag mig och läste en stund. Jag har fått låna Marian Keyes Under the Duvet och jag märker att den senaste tidens grammatikfokus spiller över på min privata läsning eftersom jag låg där och blev glad över korrekt användning av prepositioner och samlade roliga idiom...

Så småningom fick jag fart på riskokningen, fick snott ihop en röd- och vitlöksbemängd sås (älska fet turkisk yoghurt!) och in med laxen i ugnen. Ofta har Janne befälet vid grytorna, (med mig som entusiastisk sidekick!) men idag tyckte jag att han kunde sitta och bara prata med mig och liksom underhålla mig, medan han tog sig en öl och jag smuttade på ett glas rött. Det gjorde han bra, tycker jag! (Och som svar på frågan "vad gör du när Kelda gör jobbet?" svarar jag: "masserar min kärastes skuldror, axlar och nacke med varma händer och en aromatisk olja med lavender och citrus".) Det var gott med en liten näve kalamataoliver till anrättningen - ackompanjerat av samtal om barndomens hemliga klubbar, scoutliv och alkohol som självmedicinering. Bland annat. Vi har alltid så mycket att prata om!

Efter maten gjorde vi lite pigjobb; Janne satte på kaffe åt mig och offrade sig sedan och traskade ut i kylan med en knôkfull soppåse och jag - som så ofta är frusen av mig - diskade. Sedan delade vi helt demokratiskt på det sista av pekannötsglassen. Nu ligger han med huvudet i mitt knä och slumrar lite medan jag kör en jätteräcka Mountain, mha Spotify.

Inga kommentarer: