... i vilken vår hjältinna har hemmakväll

Min käraste ringde mig en stund innan jag skulle gå hem från arbetet. Han är dunderförkyld och hade åkt hem tidigare från sitt jobb för att stuva sig full med medikamenter och sedan lägga sig pall i sängen och dra täcket över huvudet. Jag behövde inte komma om jag inte ville. Jag ville ju, men hur kul är det att ha mig där om han helst vill - och behöver! - sova? Inte särskilt. Och jag är nog rätt kass som sjuksköterska också. Så jag bestämde att jag stannar här i Byn, i kväll. Jag jobbade över en och en halv timme (fick rättat över hälften av de där grammatikdiagnoserna) och sedan traskade jag hem och värmde mig lite av resterna från gårdagens middag och sedan lagade jag mig te och tog fram Om Jesus. Klockan är nu ungefär kvart i sju och jag är så trött att jag skulle kunna somna tvärs över mitt fina köksbord. Men innan jag gör det (somnar, alltså, men inte över bordet när jag har en mjuk säng och fluffigt täcke) ska jag kolla upp några grammatiska funktioner. Sedan blir det minsann mer te och sängen - möjligen med en liten omväg via mitt badkar...

... och imorgon förvandlar jag mig till Florence Nightingale och kör söderut. Min käraste måste ju ha eld i kakelugnen, te att dricka, uppfluffade kuddar, kill i nacken och någon som håller om honom när han ska sova. Och jag... jag saknar honom!