onsdag, mars 17, 2010

... i vilken vår hjältinna hyllar en princip

Jajaja. Jag har börjat ett nytt liv, nu igen. Och jag var ute på en härlig och mycket rask runda med Ingrid under lunchrasten. Har jag sagt en sak så gör jag den också. Det kallas att vara konsekvent.

Men principen om konsekvensen skulle bli så tråkig... så trist... och så... öhm... konsekvent, om man aldrig gjorde avsteg från den. Därför hyllar jag även principen om inkonsekvensen. Den är en nödvändig motpol, helt enkelt.

Det var också denna princip som tillät mig att, för ett kort ögonblick, avvika från den smala vägen och delta i ett tårtkalas för hela skolan, föranlett av det faktum att Vilhelm Moberggymnasiets rugbylag i fredags plockade hem en mycket prestigefylld seger mot Nybro. Det kan inte ha varit helt lätt då här har siktats både blåklockor, huvudbandagering (5 stygn) och kryckförsedda elever med jätteförstorade fötter i raggsockar...

(Tack, Elevrådet! ;-))

5 kommentarer:

Matilda sa...

Haha! Du skriver roligt :) Ser sjuuuukt gott ut!

We are paying it forward sa...

Det var det! Det är den berömda "TV-tårtan" som de gör på Konditori Fenix; jag har aldrig ätit den förut! :)

lilla gumman sa...

Länge leve gymnasierugbyn!

lilla gumman sa...

Länge leve gymnasierugbyn!

dyermaker sa...

Det kan inte sägas tillräckligt mycket! ;)