Ja, jävlar i havet vad jag är manlig just nu. Sjuk som en hel karl. Lätt döende, faktiskt. Bonnförkylningen från helvetet eskalerar. Ynk och gnäll och snor och huvudvärk och hjälplöshet och ont i kroppen och rinnande näsa och irriterade ögon och en förlamande trötthet. Klockan är sex och jag ska alldeles strax gå och lägga mig. Måste bara göra ännu en bautamugg te först och samla ihop mina saker tills imorgon. Jo, där går gränsen för min manlighet; jag tar ett par panodil och gör ett försök med jobbet imorgon, om jag överhuvudtaget kan ta mig ur bingen. Inte för att vara tapper utan för att jag inte har råd att vara sjuk den här månaden också. Inte har jag tid heller. Det är som jag och ett par av arbetskamraterna konstaterade häromdagen; det är jobbigare att vara hemma än på jobbet. Man måste ju ändå hela tiden vara med på vad som händer, stötta med idéer och planering osv. Och när man sedan kommer tillbaka så är det ett smärre kaos att reda upp...
Host, snörvel och snyt på er, me lovely ones...
Host, snörvel och snyt på er, me lovely ones...
Inlägg
3 kommentarer:
En manlig förkylning är som en kvinnlig förlossning.
Jämför och vraka, lär dig att skrapa faten... ;-D
Jag har fött fyra barn och det här är fanimej värre... ;D
Men riktigt förkyld har du tydligen inte varit... ;-D
Skicka en kommentar