... i vilken vår hjältinna trängts

Så småningom fick jag tummen ur och gjorde mig redo för utflykten till Kista. Inne vid centralen väntade Ingalill och hennes E och efter införskaffande av varsin kaffe tog vi pendeln ut mot Kistamässan. Kort promenadväg från tåget till mässcentret där vi pyntade våra 120 kr och kastade oss in i vimlet och trängseln. Hundratals, ja mer troligt tresiffrigt, kvinnor i alla åldrar och varianter trängdes värre än i Ullared strax innan stängningsdags. Rejält tilltagna supertankers i övre medelåldern dominerade bilden. Supertankers både till formatet och till egenheten att inte kunna stanna eller gira undan utan enorma reaktionssträckor. Timid som jag är, i sådana sammanhang, fällde jag ju inte ut armbågarna och fick därmed skylla mig själv för ett par ömma tår, ett blivande blåmärke på överarmen och öm axel.

Men efter en stunds strosande vande jag mig vid larmet och trängseln och kunde gå omkring och faktiskt se allt roligt och inspirerande som fanns där. Det syddes och pärlades och scrappades och virkades och stickades och quiltades och det fanns hur mycket som helst att köpa på sig om man ville. Jag fokuserade på garn i olika kvaliteter:



















Garn nr 1 är det mest spännande! Det är ett bambugarn (tillverkat av 90% bambufibrer - som ser ut precis som silkefibrer innan det spunnits - och 10% sojafibrer, vilket är en restprodukt från sojaindustrin). Miljövänligt och så oerhört mjukt och härligt. Jag har en plan för de här tre nystanen.

Nr 2 är ett mjukt och varmt garn i 66% ull och 34% mohair. Melerat i fina färger med svart som "bas". Jag tänker att det faktiskt ska bli en halsduk till mig själv! Så har jag lite tunnelbanevirkning i veckan som kommer.

Nr 3 är 100% merinoull. Det ska inte bli ett plagg utan en sak. En rätt rolig, smått ironisk sak. Om jag klarar det. Garnnystan nr 4 ska bli en detalj till denna sak.

Nystan nr 5 (100 % mjuk soft ull av Eskimotyp) ska bli en lång stickad halsduk. Eftersom han inte läser bloggen kan jag avslöja att det ska bli en liten present till Mannen i Mitt Liv. Otålig som han är kommer han inte att vilja vänta till jul, så han får den på lördag när han kommer hit.

Prytteln, med nr 6, som knappt syns är en fin virknål från KnitPro. Handgjord i lenaste trä. Väldigt skön att arbeta med! Jag vet för jag har ett par stickor i samma material.

När jag väl kom hem var jag både toktrött och galet hungrig. Jag sparkade av mig stövlarna, hängde av mig väska och jacka och halsduk och tvättade raskt händerna. Ut i köket och hystade ut ett vitkålshuvud, en tub majonnäs och en burk crème fraîche ur kylen. Hyvlade ned en försvarlig del av vitkålshuvudet med en osthyvel (jag formligen älskar tunna strimlor av vitkål) och gojade ihop en röra av fettprodukterna, lite salt och nymalen svartpeppar. Meckade ihop det hela till en vidunderligt god cole slaw, som jag sedan åt upp lejonparten av tillsammans med lite knaperstekt bacon. Inte alls dumt, på min ära! Snabbmat som funkar!

Resten av kvällen kommer med största sannolikhet att tillbringas i halv soffkoma framför teven. Jag är inte alls så säker på att jag ska kolla Körslaget. Jag ser hellre Snatch på tvåan... eller något annat. Har en film här hemma som jag fått låna av syrran men det har inte blivit av att jag sett den. Kanske skulle ta tag i den? Vad som är säkert är att mina återigen raggsocksförsedda fötter kommer att vila på bordet och att jag kommer ha en stickning i handen! Tänder lite ljus också.

Stay tuned, me hearties...