... i vilken vår hjältinna tycker

Ett inslag på Rapport; lärare som är glada att de har semestertjänst och 40-timmars arbetsvecka. De känner sig mindre stressade och hinner minsann göra allt inom ramen för arbetstiden och har så lediga kvällar och helger. Och det är så skönt att gå på semester och ha hunnit tänka och planera för höstterminen innan. Jaha, ja. Kul för dem, då. Jag undrar hur de kan känna sig mindre stressade med 5 färre arbetstimmar i veckan? Är de sopiga på att planera och disciplinera sig på jobbet, eller? Hos oss är det så att vi också har sådana tjänster (men bara året ut, sedan har vi förhandlat om till ferietjänster). Vi har nästan ingen planeringstid alls, eftersom vi är stand-by för våra elever från det de kommer tills de går hem. Än så länge håller jag näsan över vattnet, men har t ex ikväll suttit och jobbat 45 minuter med förberedelse till en lektion, för att det inte fanns tid att göra det på jobbet. Sådant sysslade jag aldrig med på den tiden jag hade 35+10 timmars arbetsvecka. Och inte får jag ut övertid för det heller. Dock ska jag säga att jag vanligen inte (läs: aldrig) tar hem jobb. Det jag inte hinner inom de 40 timmarna får helt enkelt vara. Det är mitt val. En kollega väljer att jobba hemma flera kvällar i veckan och på helgerna dessutom. Utöver de 40. Det är den kollegans val. Måtte h*n inte fara rakt in i den berömde vägen sedan, bara. Men det är fara värt.

Och inte har jag nånsin gått på sommarlov utan att veta hur jag tänkt lägga upp arbetet under hösten, heller. Pffft.

Nu: Livet i Fagervik och te. :-)