Jag lagade mig en kanna kaffe att sörpla på medan jag läser DN. Men halsen svider och jag borde valt te. Får helt enkelt välja om. Som Winnerbäck filurar på senaste plattan: Om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen.
Jag tror att Lars egentligen vet att det inte är farligt. Det är så här i livet att vi alltid har val att göra. Små, obetydliga val som att välja mellan kaffe och te eller vilka kläder vi ska ha på oss, vilken skiva vi ska lyssna på och vad vi ska laga till middag... eller stora val som var man ska bo - och med vem - och om man ska ha barn och sådant. Det mesta går att ångra sig på (dock inte barn...) och det är faktiskt inte så farligt att stanna upp, välja ny väg och sedan slå in på den. Skulle man upptäcka att även den vägen inte är vad man önskar, så kan man välja igen. Vi väljer hela tiden. även när vi inte är medvetna om det. Det vi måste vara medvetna om är att valen alltid är våra egna. Det är jag som väljer. Eller du - när det handlar om dig.
En del saker kan man givetvis inte rå på. Så kallade omvärldsfaktorer som hälsoproblem, plötslig uppsägning, krigshandlingar, politiska beslut, samhällsförändringar, naturkatastrofer, galna grannar, en partner som lämnar en och tusen andra saker. De sakerna väljer vi inte. Vi rår inte ens över dem. Men vi väljer ändå. Vi väljer hur vi reagerar, och agerar, på det som sker runtomkring oss. Det kan vi aldrig lägga ansvaret för, på någon annan. Man kan kanske bli glad, arg, orolig eller ledsen, och det kan man inte alltid rå över - men vad jag gör med mina känslor; det kan jag rå över.
Winnerbäckplattan är för övrigt väldigt bra, tycker jag. Musiken är ungefär som den brukar. Någon jämförde den med Kents sound, och visst finns det där - men det finns å andra sidan ett intro som varje gång får mig att tänka på Opeth, också... Kanske något lite mer rockig än förra plattan, alltså. Men ändå med det tydliga Winnerbäckstuket. Det som verkligen är bra är hans texter - och där funkar musiken kanon! Den bär och lyfter texterna och jag kan inte lyssna mig trött på den.
Jag tror att Lars egentligen vet att det inte är farligt. Det är så här i livet att vi alltid har val att göra. Små, obetydliga val som att välja mellan kaffe och te eller vilka kläder vi ska ha på oss, vilken skiva vi ska lyssna på och vad vi ska laga till middag... eller stora val som var man ska bo - och med vem - och om man ska ha barn och sådant. Det mesta går att ångra sig på (dock inte barn...) och det är faktiskt inte så farligt att stanna upp, välja ny väg och sedan slå in på den. Skulle man upptäcka att även den vägen inte är vad man önskar, så kan man välja igen. Vi väljer hela tiden. även när vi inte är medvetna om det. Det vi måste vara medvetna om är att valen alltid är våra egna. Det är jag som väljer. Eller du - när det handlar om dig.
En del saker kan man givetvis inte rå på. Så kallade omvärldsfaktorer som hälsoproblem, plötslig uppsägning, krigshandlingar, politiska beslut, samhällsförändringar, naturkatastrofer, galna grannar, en partner som lämnar en och tusen andra saker. De sakerna väljer vi inte. Vi rår inte ens över dem. Men vi väljer ändå. Vi väljer hur vi reagerar, och agerar, på det som sker runtomkring oss. Det kan vi aldrig lägga ansvaret för, på någon annan. Man kan kanske bli glad, arg, orolig eller ledsen, och det kan man inte alltid rå över - men vad jag gör med mina känslor; det kan jag rå över.
Winnerbäckplattan är för övrigt väldigt bra, tycker jag. Musiken är ungefär som den brukar. Någon jämförde den med Kents sound, och visst finns det där - men det finns å andra sidan ett intro som varje gång får mig att tänka på Opeth, också... Kanske något lite mer rockig än förra plattan, alltså. Men ändå med det tydliga Winnerbäckstuket. Det som verkligen är bra är hans texter - och där funkar musiken kanon! Den bär och lyfter texterna och jag kan inte lyssna mig trött på den.
Nu alltså: te! ;-)
Och här är en av mina absoluta favoriter med Lasse - inte minst så här års:
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar