... i vilken vår hjältinna åker tåg

Jag lämnar stan i plötslig snöyra. Mörkret har fallit, hårt och snabbt, men stadens alla ljus gör att det ser varmt och inbjudande ut därute utanför tågfönstret. Det känns tungt att åka hem, men jag är snart tillbaka och sedan dröjer det inte länge förrän den där stan är litegrann min också.

Igår var jag på mitt nya jobb och träffade mitt arbetslag och var med på lite planering inför terminsstarten (som jag ju missar) och lite aktiviteter längre fram. Trevlans värre att träffa nya kollegorna och de verkar vara roliga att jobba tillsammans med. Varma, mänskliga och proffsiga. Me like!

Efter jobbet åkte jag för att bese mitt blivande hem; en yttepytteliten tvåa som är hur söt som helst och med högt fritt läge (utsikt över träddungar och sjövikar) i ett lugnt och trivsamt område. Det blir bra det här! Men jag inser att jag måste göra mig av med en hel del barlast (gästsängen, stora IKEAullmattan, soffan, fåtöljen och skrivbordet - tur jag har en son som förklarat sig villig att avlasta mig), trots att jag redan gjort det vid ett par tillfällen de senaste åren.

Jag sitter här och tänker på hur liksom verkligen allt sammanfallit på det mest märkliga och fantastiska sätt. Inte bara nya jobbet och bostaden utan något annat, också... stort... fint... mysigt.

Nu ska jag luta mig tillbaka i min päsiga förstaklassfåtölj och läsa i Björn Kumms Che, en stund.

Stay tuned me lovely ones. I'll be back.