... i vilken vår hjältinna haft en späckad dag

Onsdag är veckans mest intensiva arbetsdag. Fullt ös medvetslös och bara kortkorta raster emellan lektionerna. Tempot och lektionernas struktur gör att det inte räcker att vara ordentligt förberedd; jag måste vara tokförberedd och det är en av anledningarna till att de tuffa onsdagarna också brukar bli veckans bästa dagar. Så även idag. På förmiddagen hade jag de två nya, stora klasserna och av bara farten har jag redan lärt mig en hel massa namn!

Jag stannade kvar en extra stund för att hinna sköta lite mailväxling och traskade sedan hem i den fuktiga, lite råa eftermiddagen. Väl hemma lagade jag lite middag på den sista laxbiten, ris, soltorkade tomater och rödlök och annat smått och gott. Ingrid ringde och undrade hur jag tänkt kring hejdåfest. Sanningen att säga har jag inte tänkt sådär jättemycket, även om jag visserligen tänkt mig något, men det hade hon gjort och det känns underbart både att någon tänkt på det och att denna någon dessutom tar tag i det och fixar och donar lite. Det blir najsigt!

Sedan ringde Bosse i ett par elevärenden och vi blev sittande en stund. Det är inte alltid så lätt att vara lärare, men det är fasiken inte så lätt att vara unge heller. Mycket oro, ångest och press från alla möjliga (och omöjliga) håll och kanter.

Mystiske P skajpade mig, när jag satt och småputtrade på msn med Linus och så blev vi sittandes en lång stund och pratade om ditten och datten.

Flyttbil bokad. Jag kommer inte att anlita någon flyttfirma (senaste offerten låg på 25000:-)- utan fixar det själv, med god hjälp.

Strax: Cornelis och kärleken. Och 21.30: Bruno K Öijer! Dessemellan: Lars Winnerbäck. Hur ofta kan en tevekväll bjuda på så mycket gott?