torsdag, januari 08, 2009
... i vilken vår hjältinna fundilerar om vänskap
"En vän är någon som kommer in när hela världen gått ut" säger ett indiskt ordspråk. Så kan det verkligen vara med vänner, tänker jag. Man finns liksom där för varandra när det snålblåser och inte bara när det är sötebrödsdagar.
Aristoteles sa att "en verklig vän är en själ i två kroppar". Hittar man en sådan vän ska man skatta sig mycket lycklig. Men samtidigt låter det lite exkluderande för oss som gillar vänskapliga polyrelationer, förstås. För ibland kan man finna mer än en sådan vän - och ibland kanske ingen alls, iofs.
Vi behöver varandra, vi människor. Vi är flockdjur. Vi behöver vänner att stötta oss, uppmuntra oss, dela glädjeämnen, vardag och sorger med. Vi behöver vänner som får oss att känna oss behövda. Nödvändiga. Att ha vänner... att våga möta nya... är att våga visa sig lite mindre stark. Lite mindre kaxig. Lite mindre tuff. Att våga visa sig lite mindre, helt enkelt. Låta någon annan få vara stor. Att turas om med stor- och litenheten. Precis som i en kärleksrelation - ta och ge och få.
Vad är det egentligen som definierar vänskap och hur ser spelreglerna ut? I en kärleksrelation brukar man ju komma fram till hur man vill ha det med varandra och den ena relationen är inte den andra lik - men det gemensamma är ofta just överenskommelserna. Men vänskapens spelregler? Vem sätter upp dem? Blir de kanske först synliga när vänskapen prövas? Vänskapen prövas ständigt, precis som andra relationer också prövas. Är den värd att bevaras kämpar man för den - men hur länge? Hur mycket? Om ett par i en kärleksrelation tar paus brukar det ofta - men inte alltid - betyda början till slutet. Jag funderar på hur det funkar i en vänskapsrelation... Om man trycker på pausknappen där - hittar man tillbaka till varandra senare? Jag vet inte. Men... kanske måste jag prova... kanske måste jag ta risken?
Det handlar inte om vänskap med förhinder. Hinder som gör att man inte kan träffas så ofta, eller ha så mycket kontakt som man brukar. Den sortens vänskapliga avbrott brukar överbryggas i samma stund som man möts igen. Men... om man sakta glider bort... ni vet... sådär som det blir ibland..?
"I vänskap som ebbat ut ligger det ofta mer smärta än i vänskap som plötsligt brutits."
(Okänd)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Eeek, hoppas det inte är mig du vill pausa ifrån!! :(
Allvarligt talat är det intressanta funderingar. Minns inte hur bra Alberonis bok Vänskap var och om den håller för omläsning, men jag brukade iaf gilla hans alster.
Jag tänkte själv nämna Alberonis "Vänskap" nu! Många år sen jag själv läste hans böcker. Och mycket intressanta tanka av Dajjan såklart! =)
Skicka en kommentar