söndag, januari 25, 2009

... i vilken vår hjältinna fått en rejäl utskällning

Jag kom ut just som solen lyckades jaga undan de flesta gråa molnen. Powerwalkade första kilometern, som uppvärmning, och började sedan intervalljogga. Joggade en låt... powerwalkade en halv... joggade en låt... osv. Uppe vid Åleberg mötte jag de två små ettriga schnauzrarna (en schnauzer - flera schnauzrar?) som tokskällde och sprang efter mig en lång bit. Deras husse stod och lastade någonting så jag kunde inte fota till dem. Men jag skällde tillbaka. Då blev de rädda. Korkade, ouppfostrade skitjyckar.*s*

Just nu är jag hög på springet. Det är liksom en svävande sprillig ruskänsla i hela kroppen! Första halvmilen var tung och framförallt fick jag ingen ordning på andningen. Benen kan liksom bära mig nästan hur långt som helst, men andningen är jobbig om jag inte får bra rytm i den. Inte det lättaste. Men Jimi hjälpte mig (Hey Joe på repeat... vi snackar meditativ joggning...) och strax efter halvvägs så bara lossnade det och de två sista kilometrarna var ren och skär njutning. Jag kunde som vanligt inte hejda det där lyckliga fånflinet som bryter fram när jag har kanske femhundra meter kvar och jag inser att jag verkligen gjort det! Jag kom t o m på mig med att vilja springa den igen imorgon. Men det går ju inte. Än så länge är det mörkt när jag slutar jobbet, ju. Och ge mig ut på skogsvägar i kolmörker? Skulle inte tro det.

1 mil på 68 minuter. Det innebär att jag sprang större delen av sträckan!
Nu ska jag äta frukost. Because I'm worth it.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Oj! vad du springer... du har fått mej lite nyfiken på träningscykling med din flit (vet inte om det skulle vara så "bra" för mej... been there done that...för att göra en lång historia kort, jag bodde på gymmet när jag utbildade mej till livräddare, trodde att det var en bra idé att ha 20kilos motvikt och sitta hela kvällarna dvs många timmar på träningscyklarna där och titta på TV efter den vanliga träningen. Det slutade med att Gymägaren hade ett snack med mej om at träna för myclet å så gav han mej träningsförbud, jag fick inte komma till gymmet alls, utom om vi hade lektioner där). Jag har en stegräknare och har iallafall funderat på att köra något "jag ska gå såhär många steg i veckan" jox. Min stegis funkar även när jag cyklar då den räknar tramptag. Jag fick ju ny cykel i julklapp fast jag har inte "hämtat" den ännu.


Papperspyssel... du skulle kanske vara med på en inspirationskväll eller en pysslelhelg med workshops. Första steget är att våga ta sönder saker, dvs vackra papper är BARA vackra papper om man inte klipper/river i dem.

dyermaker sa...

Jag tränar dels för att jag givetvis vill ha min vikt under kontroll och dels för att jag märker hur gott jag mår av det, på alla håll och kanter. Inte minst självkänslan stärks när jag sätter upp mål och sedan når dem... känner hur kroppen liksom gör det jag vill... Men givetvis är det inte bra om det går till överdrift. Ingen risk för mig, dock... jag är ju i grunden en väldigt lat typ. *s*

Du har nog rätt; att vara med på något pyssel är antagligen rätt ände att börja i. Ska bara... :)))

Anonym sa...

Alfona Åberg... *smiles*

Jag tror att jag skulel må bra av att röra på mej lite, framför allt för att få en bättre sömn.

dyermaker sa...

Ja, jag somnar väldigt gott om kvällarna nuförtiden. Och TIDIGT! :D