En stund före nio vaknar jag till liv. Njuter av lyxen att få ligga kvar en stund i sängvärmen och inte alls studsa upp med en gång och dra igång dagen. Alltför ofta är det annars det jag gör - även om det på helgerna kanske bara handlar om att sätta på kaffet.
Jag ligger och funderar på om jag ska ta min mil uppe i skogen idag. Jag har inte ork att springa hela milen (det har varit en ospringig höst) men jag kan varva powerwalkande med joggingsträckor. Sedan kan jag komma hem, svettig och trött och känna mig nöjd med min förmiddag. Men än är det lite väl gråmörkt ute. Gatlyktorna släcktes just.
Medan jag halvligger här i sängen kommer en låt till mig, i huvudet. Whispering Pines. Inte bara en låt... en fantastisk röst... sorgsen och plågad... ett legendariskt band... för att inte säga Bandet... The Band...
Ljuvligt. Och eftersom det är lördag och man ska unna sig (och andra) lite godsaker får ni en till smaklig godbit, Tears of rage:
Ha en skön lördag, me lovely ones. Jag ska ta den där milen. Alldeles strax. Ska bara ge mig själv lite kaffe först, och en chans för kroppen att hänga med i svängarna. I'll be back...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar