I Anne-Maries blogg skriver hon så härligt om bibblan att jag bara måste börja fundera på hur det var, jag också!
Jag har läst hela livet. Verkligen. Jag började läsa tidigt; troligen var jag knappt tre år när jag - på egen hand och genom att vara väldigt frågvis - knäckte läskoden. Sedan började äventyret - och det pågår fortfarande! Min extrema lästörst har lett mig på många kringelikrokvägar och har ibland varit snudd på fysiskt påtaglig. Jag har haft ett sådant behov av att läsa att jag verkligen läste t ex allt i mina föräldrars - och andras - bokhyllor vilket är en av anledningarna till att jag läste de flesta ryska klassikerna innan jag var 10 år (save for Dostojevskij, som jag fortfarande brottas med...), tjocka böcker om livet ombord på de stora segelskutorna på vetetraden, deckare, böcker om nålbindning, kantarellsök med hund, biografier, Jack London, erotiska berättelser och så vidare ad infinitum.
Men... den enskilt största källan till läsupplevelser var, är - och förblir - biblioteket! Jag minns alla mina skolbibliotek (och det har varit några, för en flyttfågel som jag) och hur de luktade och känslan av att gå in där och bara lassa på med böcker - i låg- och mellanstadiet var fredagarna lånedagar - och beräkna så det skulle räcka en vecka. Bodde jag i stan hade jag alltid bibliotekskort på "stora biblioteket" också och dit gick jag på vardagskvällarna för att låna ännu mer att läsa... När jag var i 10-11årsåldern låg stadsbiblioteket i Karlstad nere vid kanalen, mittemot Herrhagen, och det var en underbar känsla att gå dit genom den omgivande lilla parken i vintermörkret. Lite som när Bosse sitter ensam i kvällsmörkret i Tegnérlunden med ett gyllene äpple i handen (innan han får veta att han ju är prins Mio i Landet i Fjärran)... Magiskt, på något vis.
Sedan flyttade vi omkring lite igen och efter en kort sejour på en pytteliten halländsk byskola (vars tunna bibliotek fick mig att låna mer böcker i mammas hylla och därvidlag kunde hittas sittandes i uppehållsrummet läsandes Aldous Huxleys Du sköna nya värld och Guy de Maupassants mer avancerade noveller...) hamnade vi på Våxnäs i Karlstad. Där fanns lokalbibliotekens lokalbibliotek! Så mycket som jag var där borde de haft svängdörrar. Jag var ofta trött och ledsen och att komma in på biblioteket var som att komma hem till något varmt och tryggt och fint. Där inte bara lånade jag böcker, utan upptäckte att det också var väldigt fint att sitta där på kvällarna och läsaläsaläsa. Allt. Lucky Luke- och Asterixalbumen, George Orwell, kärleksromaner och massor massor massor av ungdomsromaner av det realistiska slag som översvämmade mitt sjuttital... Sven Wernströms böcker om trälarna... Hellbergs böcker (Puss o kram, Jag är Maria, jag... och alla de andra) ... Kerstin Thorvalls böcker... böcker om unga killar och tjejer... och... en bok som jag så gärna skulle vilja läsa om... som av någon anledning (och jag vill finna ut vilken) gjorde ett otroligt starkt intryck på mig; Det kallas soul av Kristin Hunter. Jag läste den flera gånger. Om och om igen. Verkligen älskade den!
Jag har läst hela livet. Verkligen. Jag började läsa tidigt; troligen var jag knappt tre år när jag - på egen hand och genom att vara väldigt frågvis - knäckte läskoden. Sedan började äventyret - och det pågår fortfarande! Min extrema lästörst har lett mig på många kringelikrokvägar och har ibland varit snudd på fysiskt påtaglig. Jag har haft ett sådant behov av att läsa att jag verkligen läste t ex allt i mina föräldrars - och andras - bokhyllor vilket är en av anledningarna till att jag läste de flesta ryska klassikerna innan jag var 10 år (save for Dostojevskij, som jag fortfarande brottas med...), tjocka böcker om livet ombord på de stora segelskutorna på vetetraden, deckare, böcker om nålbindning, kantarellsök med hund, biografier, Jack London, erotiska berättelser och så vidare ad infinitum.
Men... den enskilt största källan till läsupplevelser var, är - och förblir - biblioteket! Jag minns alla mina skolbibliotek (och det har varit några, för en flyttfågel som jag) och hur de luktade och känslan av att gå in där och bara lassa på med böcker - i låg- och mellanstadiet var fredagarna lånedagar - och beräkna så det skulle räcka en vecka. Bodde jag i stan hade jag alltid bibliotekskort på "stora biblioteket" också och dit gick jag på vardagskvällarna för att låna ännu mer att läsa... När jag var i 10-11årsåldern låg stadsbiblioteket i Karlstad nere vid kanalen, mittemot Herrhagen, och det var en underbar känsla att gå dit genom den omgivande lilla parken i vintermörkret. Lite som när Bosse sitter ensam i kvällsmörkret i Tegnérlunden med ett gyllene äpple i handen (innan han får veta att han ju är prins Mio i Landet i Fjärran)... Magiskt, på något vis.
Sedan flyttade vi omkring lite igen och efter en kort sejour på en pytteliten halländsk byskola (vars tunna bibliotek fick mig att låna mer böcker i mammas hylla och därvidlag kunde hittas sittandes i uppehållsrummet läsandes Aldous Huxleys Du sköna nya värld och Guy de Maupassants mer avancerade noveller...) hamnade vi på Våxnäs i Karlstad. Där fanns lokalbibliotekens lokalbibliotek! Så mycket som jag var där borde de haft svängdörrar. Jag var ofta trött och ledsen och att komma in på biblioteket var som att komma hem till något varmt och tryggt och fint. Där inte bara lånade jag böcker, utan upptäckte att det också var väldigt fint att sitta där på kvällarna och läsaläsaläsa. Allt. Lucky Luke- och Asterixalbumen, George Orwell, kärleksromaner och massor massor massor av ungdomsromaner av det realistiska slag som översvämmade mitt sjuttital... Sven Wernströms böcker om trälarna... Hellbergs böcker (Puss o kram, Jag är Maria, jag... och alla de andra) ... Kerstin Thorvalls böcker... böcker om unga killar och tjejer... och... en bok som jag så gärna skulle vilja läsa om... som av någon anledning (och jag vill finna ut vilken) gjorde ett otroligt starkt intryck på mig; Det kallas soul av Kristin Hunter. Jag läste den flera gånger. Om och om igen. Verkligen älskade den!
(Mitt nu-jag greppar mitt 13-åriga då-jag)
Ofta - på det progressiva sjuttitalet - ordnade Våxnäs bibliotek också musikkvällar med visor och jazz och grejer och jag var såklart där. Ofta.
Antagligen var jag en skitkonstig unge.
Sedan har det bara ångat på. Det första jag gör när jag kommer till en ny stad är att fixa mig ett bibliotekskort! Och sedan lånar och läser jag. For free (more or less... there's no such thing as a free lunch... men detta är en av anledningarna till att jag gärna betalar skatt)! Bibblan är en livsstil!
Ofta - på det progressiva sjuttitalet - ordnade Våxnäs bibliotek också musikkvällar med visor och jazz och grejer och jag var såklart där. Ofta.
Antagligen var jag en skitkonstig unge.
Sedan har det bara ångat på. Det första jag gör när jag kommer till en ny stad är att fixa mig ett bibliotekskort! Och sedan lånar och läser jag. For free (more or less... there's no such thing as a free lunch... men detta är en av anledningarna till att jag gärna betalar skatt)! Bibblan är en livsstil!
13 kommentarer:
Som alltid när jag ser bilder på någond bokhylla kan jag inte låta bli att försöka utläsa vilka böcker som syns på bild... (bra när bilden går att klicka stor). Du har en hel del trevligt i dina hyllor...
Jag var också inneboende på skolbiblioteket under hela grundskolan... På låg/mellanstadiet var biblioteket så litet att jag till slut gick igenom alla hyllorna från a-ö för att hitta något jag inte läst, både bland ungdoms och vuxenböckerna. Jag minns någon gång när jag plockat åt mej något i bibliotekariens ögon olämpligt... Hon ringde min mor och frågade om jag fick låna boken. Mamma sa visst får hon det.
På högstadiet när jag helst av allt ville slippa skolans tvingande form och trista lokaler samt mina oengagerade jämnåriga så skolkade jag massor. Andra som skolkade åkte till stan och drog runt men jag gick till biblioteket och lät mej slukas av någon intressant bok. Jag lärde mej massor på det viset. Mina lärare kom på det där efter ett tag så de (vettiga, lite vidsynta) gick ibland bort och talade om vad klassen gjorde och rekommenderade mej att läsa en bok i samma ämne.
Mina böcker är på något sätt viktiga för mej också, inte sådär vanligt materialistiskt att de är saker utan det är berättelserna som göms där bland sidorna, situationer och även vem jag var, hur jag mådde, levde och tänkte när jag läste dem första eller förra gången som spelar in. Det är sådant som är så svårt att förklara för någon som inte läser eller uppskattar böcker.
Under de år jag gick på högstadiet inreddes ett bibliotek hemma i mitt föräldrahem. Vi bodde i kolektiv så 4 vuxna bokläsares böcker + LP-skvior och en massa sällskapsspel en liten skön soffa, ett bord och en stor knarrande skinnfotölj, givetvis med skön läslampa bakom, där var min egen värld som jag kunde fullkomligt slukas av. Jag läste massor, både romaner, dikt, faktaböcker, stora uppslagsverk och en heeel del ganska flummiga grejer, sånt som såldes på Näckrosens NewAgebokhandel i Göteborg.
Och här kommer ett biblioteksbarn till och anmäler sig. Det är Otsi, som ju ÄR bibliotekarie, som säger att vi kallas så... Jag visste inte det fanns ett namn på det jag var, nån som var på bibblan lika mycket som i plugget eller hemma. Fick gå själv till magasinet och rota, det säger lite. :)
Jag hade kunnat skriva din text, om man bytte ställenas namn...
Ljuvligt, både annaanna och pärlisen!
MUMMA _ KARDEMUMMA. Jag länkar till dig du vackra biblioteksskrivare. Anne-Marie
Tack, raraste Anne-Marie! Vad glad jag blir!
Vilket vackert inlägg om bibliotek och böcker. Jag ska fundera en runda sen skriver jag ett inläg hos mig i morron. Ha en skön söndag! KRAM
Och vad snygg du var som tonåring!! (Nu med iofs, men det är inte alla som var snygga som teens...)
Har du sett att ditt halsband är klart?
Å, jag ser det nu! Ljuvligt!
Du, kolla in en bild av Robin Antin, ni är ju lika som bär! :)
Leve biblan! =)
pärlisen> Jag vet inte vem det är..?
Cal> Hell YEAH!
"Fröken" i hemska programmet Pussy cat dolls som råkade gå när jag tittade åt teven. (Lillisen älskar såna program, hon gillar ju jönsig dans...)
Okej, bara en bild i mängden här. Säger inte att ni är lika som enäggstvillingar, men iaf...
http://www.celebritywonder.com/picture/Robin_Antin/EXCLUSIVETVp_Vespa_55492875.jpg
http://www.celebritywonder.com/thumb/Robin_Antin/RobinAntinat_Vespa_14948786.jpg
Skicka en kommentar