... i vilken vår hjältinna är sådär jättelat

Jag blev kvar extra länge på jobbet. Vi hade konferens för ämneslagen och mot slutet blev jag, som just nu ansvarar för språkval svenska/engelska, indragen i en diskussion hos lärarna för moderna språk. De verkar tycka att så fort en elev inte håller måttet ska de petas ur sina grupper och skyfflas till "svengen". Visst. Man kan, som elev, upptäcka att man är helt fel ute med sitt språkval, eller kanske man stökar till det så att man inte reder ut att klara betygen ens på sikt. Man måste givetvis få välja om. Men detta att kunna hoppa av från sitt språkval och hamna i en svenggrupp ska inte vara en möjlighet för en elev att smita undan för att hon/han bara är jävligt lat och det ska inte heller vara språklärarnas taktik för att bli av med svaga/lågpresterande elever, och skylla på att det är synd om ungarna och att de kommer att börja skolka om de inte får byta... "Svengen" är helt enkelt inte en slask.

Ungefär på den nivån hamnade diskussionen och alltihop kom egentligen upp för att en språklärare helt enkelt skickade en elev till en svenggrupp utan att ens i god ordning skaffa vårdnadshavares medgivande och se till att mottagande lärare blev informerad. Våra svenggrupper sväller ut hela tiden och ska vi kunna säkerställa kvaliteten på undervisningen måste vi ju se till att inte ha för stora grupper, och elever som kommer till grupperna ska ha möjlighet till ett förberett välkomnande.

Dessutom dök frågan upp om varför det sker så många avhopp från moderna språken. Och det var en av våra rektorer som väckte frågan. "Vi kanske måste se över själva undervisningen om fler och fler elever plötsligt hoppar av", sa hon. "Amen to that", tänkte jag. Men jag sa inget. Hursomhaver lyckades vi enas om hur - och när - övergångar ska skötas och det känns bra. Till syvende och sist är det ju elevens perspektiv vi vill värna. Alla elevers.

Det är som jag brukar säga till mina elever - man måste inte älska alla, men man måste kunna visa varandra respekt och kunna göra ett gott arbete tillsammans. Det gäller lärare också.

Eftersom jag blev rätt sen hem skippade jag träningen. Armen värker fortfarande, dessutom. Tänker jag. Istället lagade jag till pasta med en enkel spenatsås och sedan har jag slösurfat, badat, tänkt och läst. Samt lyssnat på Frank Zappa. Lugn och lat kväll, alltså. Välbehövligt.