Förra veckan skulle jag köra en kort DVD om Ramadanfirande för en klass nior. I vissa lägen - professionellt - är jag ett absolut kontrollfreak. Jag kan improvisera religionslektioner en hel termin, om så skulle behövas, men jag blir skvatt galen om tekniken i klassrummet inte fungerar. Så snart jag kom till jobbet gick jag och hämtade min film och provkörde den i klassrummets DVD-spelare. Allt fungerade precis som det skulle. Men... när jag sedan skulle visa filmen på lektionen var DVD-spelaren död. Och ja... jag kollade även att sladden satt på plats... Död, var den.
Jag fick alltså visa prov på min improvisationskonst och fick till en bra avslutning på lektionen ändå. Men irriterad var jag, då jag ju hade tänkt att det vore absolut supertajming att visa den när det var Eid al-Fitr (عيد الفطر) och allting. Efteråt gick jag till Tommy som brukar fixa med sådana saker och felanmälde. Dagen därpå kom han till mig och såg helt oförstående ut. Den hade ju funkat..? Hmpf.
Idag skulle jag använda DVD-spelaren igen. Upprepade proceduren från förra onsdagen och spelaren fungerade. När det blev dags för filmsnuttsvisning hördes en och annan skeptisk röst. Skulle jag lyckas idag? Jag sa att jag faktiskt var en smula fundersam själv men sa att om jag inte fick igång den skulle jag bli så arg att jag fick gå iväg och skjuta mig en lång stund, tills det gjorde ont. Detta föranledde animerade diskussioner (medan jag helt smärtfritt fick igång fanskapet) om hur länge man behövde skjuta sig? Skulle det inte göra ont på en gång? Och var skulle jag skjuta mig? "I foten, hade jag tänkt", sa jag. Och sedan hann vi prata om vad jag skulle skjuta mig med och innan vi sedan återvände till ämnet för lektionen - och filmen! - hann vi enas om att spikpistol vore ganska käckt.
Men det slapp jag alltså. *phew*
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar