... i vilken vår hjältinna hajpar Bob

Jag är så nöjd med mig själv! I synnerhet för att jag både kom iväg till gymmet direkt efter jobbet (var bara hemma och bytte om) och för att jag åt en nyttig och balanserad middag, efteråt. Visserligen orkade jag inte laga något, men fick ihop en fin tallrik med broccoli, persiljerot, bönor med goda kryddor på och så ett par ägg. En skiva bröd till det. Det är farväl till kanelbullarna, som gäller. De är dessutom slut, vilket gör det till ett både enkelt och ganska självklart "val". Snarare icke-val, iofs...

Min skuldra och överarm värker fortfarande - nu är det tredje veckan och det är inte bra. Inte alls bra. Men värme känns skönt så jag tappade upp ett varmt och skummigt bad, tände en massa ljus och kröp ner i badet med Bob Hanssons "bräcklighetens poetik". Ja. Jag vet. Bobhajpen är stor här just nu. Men... det är som en nyupptäckt för mig! Snudd på en nyförälskelse...

Och "bräcklighetens..." har jag faktiskt inte läst tidigare. Han skriver så sorgligt, roligt, klokt, andlöst, hudlöst, träffsäkert och ljuvligt! Bara baksidestexten är en hel livsfilosofi i sig själv:

"Om det här är en bok om poetik är det lika mycket en bok om mitt liv. Visst är det roligt att vidga språket. Men ju så himla mycket roligare att vidga en tisdag.

Det här är en bok för dem som vill bygga kontaktnät för sin bräcklighet. Dem som vill mötas också i varandras svagheter. Ligga där i kafferummet och hålla om varandra när chefen verkar arg."

WOHOO! Typ.

Det var också "bräcklighetens poetik" som fick följa med mig i säng igårkväll. Gunnar smyger jag ner i väskan när jag tar tåget till Varberg på fredag.

När jag klev ur badet funderade jag på om det är något jag behöver se på TV ikväll (cal: jag missade ju Existens igår! Hoppas jag kan hitta någon repris, men det ser tufft ut - jag är ju iväg i helgen... Kanske kan se det på webben?) men kom fram till att det är tveksamt om jag egentligen behöver se på teve alls. Möjligen behöver min allmänbildning och min samtidskunskap lite tevetittande emellanåt. Dock inte idag.

(Kommer att tänka på "min" Per som hela sin tonårstid vägrade skaffa sig mobiltelefon. "Hade Jim Morrison mobiltelefon?"... "Nä..?"... "Just det.")

Vad jag behöver (eller åtminstone vill ha) är en stor mugg Earl Grey med socker och en skugga mjölk. Det ska jag fixa mig nu. Sedan ska jag ringa Peter en stund. Glädjas och glädja.

Meeen... HAHA... Jag googlade på Pers namn och... hittade honom (dock lätt förklädd;-):