... i vilken vår hjältinna har en tyst minut

Det är tio år sedan den fruktansvärda diskoteksbranden i Backa.

På morronteve intervjuas några av de killar och tjejer som överlevde.

En tår rinner nerför min kind. En del händelser påverkar en mer än andra. Etsar sig fast i minnet. Branden är en sådan. Jag tror dels det beror på det absolut fruktansvärda i att så många unga, glada, förhoppningsfulla, löftesrika liv släcktes... och dels på den absoluta (och tämligen själviska...) fasa jag kände under de där tidiga morgontimmarna (av någon anledning var jag uppe toktidigt och hörde nyheterna medan branden ännu pågick...) innan jag fick tag på Matilda som var i Göteborg just den helgen och skulle ut och festa med kompisen Sofie. Jag visste bara att de skulle ut och dansa och glamma och när de inte hörde av sig höll jag på att gripas av verklig panik. De skulle låna Sofies farmors lägenhet och inte hade jag numret dit och inte fick jag tag på det heller. Det var plågsamma timmar och hela tiden följde jag nyheterna och hann leva mig (så gott man nu kan göra det...) in i ungdomarnas fasansfulla upplevelser... Kanske är det därför jag alltid påverkas så starkt när jag påminns om händelsen.

Jag håller inte bara en tyst minut - jag har känt mig "numb" i en timme nu...

Ska försöka rycka mig ur det. Om trekvart går mitt tåg. Riktning: Jönköping. Jag och sköna Netti ska umgåsas, partaja och gå på rockklubb för att kolla in Cloudscape. Det blir najsigt värre! Inte blir det sämre av att övernatta på Stora Hotellet, heller.

Här har ni Mike, Svärra och de andra grabbarna i Cloudscape, förresten. Den tysta minuten är över. På något vis går ju livet alltid vidare:

Ha en skön helg, me lovely ones!