En av tevemorgonens nyheter är att elever i Malmö ska få sätta betyg på sina lärare. Först ska detta ske på prov, sedan ska det utvärderas och möjligen implementeras i hela Malmö fr o m höstterminen 2009.
Egentligen är detta inget nytt alls. Betygssättningen, eller snarare bedömningen, görs ju hela tiden. I mitt arbete utvärderas jag dagligen och stundligen av mina elever och feedbacken på det jag säger och gör är oftast omedelbar. Det är faktiskt en av de bästa sakerna med att jobba på ett högstadie!
Dessutom har jag - och många kollegor med mig - för vana att låta eleverna göra skriftliga utvärderingar efter ett arbetsområde, eller mot slutet av en termin. Det är t o m så att vi, som lärare, ska planera och utvärdera undervisningen tillsammans med våra elever. Dessa utvärderingar är skitviktiga för mig i min planering. Vad funkade? Vad funkade inte? Hur kunde vi gjort istället? Hur vill de jobba framöver? Osv.
Det jag möjligen reagerar på i denna "nyhet" är att det ska formaliseras så att säga "uppifrån". När jag sätter betyg på mina elever ägnar jag mig åt myndighetsutövning. För denna myndighetsutövning är jag utbildad i att bedöma och sätta betyg, utifrån Skolverkets kriterier. Jag får också - åtminstone i teorin, men låt oss ta den diskussionen en annan gång... - kontinuerlig fortbildning i att utveckla min bedömarkompetens. Ändå är det svårt... jättesvårt!.. att göra rättvisa bedömningar och sätta betyg utefter dessa. Kanske det svåraste med mitt jobb, faktiskt.
Hur blir det med våra elever? Ska de bedöma, och betygsätta, mina pedagogiska insatser och mitt ämneskunnande? Vilken utbildning får de för detta? För det måste de ju i rimlighetens namn få, väl..? Eller ska de bara sätta upp fingret och se vartåt det blåser? Det vore inte rättvist. Inte mot mig. Inte mot mina kollegor. Och - framförallt! - inte gentemot eleverna själva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Tänkte exakt samma när jag läste det. För såna bedömningar krävs rejäl kompetens och kriterier att gå på. "Alla lärare här är dumma i huvudet" får vi höra dagligen. På en gymnasieskola... Och "snälla" lärare är kanske inte alltid de bästa för eleverna själva...
Annars diskuterade mina elever om att sätta omdöme på mig på min sista lektion idag. En skitball och mogen klass som man både kan skämta och ha seriös undervisning med. En av de få som jag verkligen vill höra omdömet av. =D
Jag brukar ju faktiskt låta eleverna göra anonyma utvärderingar när arbetsområden är slut, liksom vid terminsslut. Och det brukar vara skitfina omdömen och konstruktiva idéer till förändring. Och då jobbar jag med 13-16-åringar... :)
Dock är de givetvis färgade av att jag är extremt noga med att bygga relationer med dem. Det är ju en del av min pedagogiska filosofi - som det nog inte är fullt medvetna om.
Å andra sidan skulle det ju inte funka att bygga hittepårelationer. Jag GILLAR ju dem - det är en förutsättning!
Tror dina elever gillar dig också! Nej... jag VET. Det MÅSTE de göra!
De två senaste dagarna har jag fått beröm både för min humor och min musiksmak av olika elever. "Utanför"-elever tyr sig till mig. Sånt som förgyller livet. =D
Mina anonyma omdömen när jag varit ute på VFU har jag sparat. Plockar fram dem ibland när jag känner mig nere och blir lika rörd varje gång. De som inte gillar mig nu gör det nog för att jag inte hinner med att ge dem rätt uppmärksamhet. Eller för att de hatar alla lärare och vuxna...
Skicka en kommentar