... i vilken vår hjältinna konverserat. Igen!

Jag satt på tunnelbanetåget och virkade på mitt projekt. Han satt mittemot och var djupt koncentrerad på en bok. Pannan i djupa veck. Han vände ett blad fram och tillbaka. Suckade lite. Till slut böjde han sig fram mot mig och sa:

- Ursäkta...
- Ja..?
- Vad betyder det här?

Och så visade han, och läste på bruten svenska, en mening om att samer som hade renar i sin ägo skulle tillhöra en sameby och undrade: "Vad är detta 'renar?'". Lyckligtvis fanns på motstående sida en oskarp, svartvit bild på några renar som grävde efter lav i snön på fjället. Jag pekade och sa att det var sådana djur och berättade att de inte är vilda, som man skulle kunna tro eftersom de strövar fritt, utan att de är halvtama och alltid ägs av någon. Han såg hyfsat skeptisk ut men accepterade det hela såsom varande en sanning. Sedan pekade han på kapitelrubriken och ordet "renskötsel" och ville veta:

- Vad är detta?
- Skötsel... det handlar om att man har renar och hur man tar hand om dem, sköter om dem...
- Hmm...

Och så kikade vi på meningarna igen. Redde ut vad en "sameby" är (någorlunda), hur det ligger till med renar (igen) och var samerna finns. Han undrade om de finns i hela Sverige och jag försökte efter bästa förmåga förklara att de är en ursprungsbefolkning och att de har sin hemvist i de nordliga delarna av Norge, Sverige, Finland och Ryssland (Kolahalvön) och att de - såvitt jag känner till - har ett gemensamt språk och en kultur som binder dem samman över nationsgränserna. Nyfiken som jag är måste jag ju fråga varför han - så uppenbart hitkommen från typ Irak - läste om just samer? Då berättade han att han studerar och att han skulle skriva en uppsats. Hans lärare hade föreslagit att han skulle skriva något om islam, men han hade verkligen ingen lust med det.

- Jag kan allt om islam redan - jag ville ju hellre skriva om något nytt, så jag kan lära mig om Sverige samtidigt.

Heder åt honom! Jag tänkte att han kanske var kurd och att det isåfall skulle kunna finnas en del spännande paralleller för honom att leta efter. Men jag frågade inte. Däremot tipsade jag honom om att titta på Oððasat så snart han kom hem, på SVT2, för att få färsk information om samiska nyheter, kultur etc.. Och sedan var det dags för honom att kliva av. Han tackade för hjälpen och jag önskade honom lycka till. Jag hoppas han hittar mer stoff än den där boken, för den verkade rätt torftig...









Det är roligt att åka kollektivt! Man måste inte alls sitta där och sura som en del har för vana! Man kan ägna sig åt mellanmänsklig interaktion också och därmed glädja både sig själv och andra!