... i vilken vår hjältinna pustar lite

Mitt jobb innehåller ibland arbetsuppgifter som kan liknas vid att hålla reda på en flock galna kvigor. Medan man reder i det ena problemet är de redan i full färd med att hitta på ny jävelskap, för andra och varandra. Och alla skyller på alla och det är en jämrans röra. Det är då jag tar ett djupt andetag, sätter mig en stund i ett avskilt hörn (nåja... allt är relativt...) med block och penna och tänker. Försöker se vilken trådände jag ska börja dra i. Sedan drar jag i den. Idag har jag dragit i minst tre olika trådar, som inte ens hör till samma trasselsudd. Därutöver försöker jag hålla stimulerande, intressanta och givande lektioner och dessutom vara både social och kollegial.

Så skönt att sedan trilla hem till tystnaden. Kolla posten (tack CSN för att ni minns mig... eller inte...) och slänga en liten slatt olivolja i en gryta. Hacka upp rödlök, grön paprika och vitlök och slänga i tillsammans med salt, grovmalen svartpeppar, chilikrydda och spiskummin och sedan ett par rejäla nävar champinjoner och toppa med något så fuskigt som en tetra "tomatsås med italienska ostar" och en skvätt vatten. Låta det puttra ihop medan jag tar en burk blandade, kokta bönor (bra med protein där) ur frysen och låter den tina. Sedan tänder jag ljus i vardagsrummet och äter maten, fotfarande under tystnad, i vardagsrummet. Sitter efteråt och bara är, en stund.

Ringer Ingrid och diskuterar lördagens planerade fest. Lite man- och kvinnofall gör att det är tveksamt om vi ska ses och nu känner sig Ingrid krasslig också. Kan ju vara något övergående, men det kan ju också vara influensan och vi tar det säkra före det osäkra och planerar annan fest vid lite senare tillfälle. Vi hinner.
Det är 32 dagar kvar.

Ringer Peter och bara småpratar en stund. Om inget särskilt alls. Är bara så skönt att växla några ord. Vänskapen behöver inte alltid mer än så. Kontakt. Avstämning. Hur mår du? Är det bra med dig? Vad gör du? Hur går det med lägenheten? En helt otrolig sak hände mig idag... Hur gick det med offerten på Jättejobbet Allan? osv...

Ringer hem till en elev och försöker lugna och informera en bekymrad och orolig mamma kring nuläget i mitt ämne. Det går sådär. Mammor är oroliga, ofta. By default. Oavsett hur man än är öppen och förklarar och berättar hur vi jobbar så har de inte tillräcklig insikt i varken yrket eller skolans värld för att riktigt förstå hur det ser ut. Ibland är det ju så att oavsett vad vi lärare gör så fungerar ändå inte inlärningen. Jag önskar emellanåt att jag liksom kunde skruva av toppen på skallen på en del elever, stoppa ner ett rejält ordförråd, lite grammatiska färdigheter och en fet dos jävlaranamma där - och sedan skruva på igen.

Just jävlaranammat är viktigt. Språkforskningen visar tydligt att det är "risktagarna" som lyckas bäst att lära sig ett nytt språk; de som vågar slänga sig ut och pröva och prata och chansa och som litar till att de kan förstå många nya ord av det sammanhang i vilket de ingår - och därmed inte behöver ord-för-ord-översättning etc.












Men tyvärr fungerar varken språk- eller annan inlärning på det där skruva-av-och-stoppa-ner-viset. Ibland fungerar det inte på andra vis heller. Det går liksom bara inte in, ibland. Det kan bero på hög frånvaro (som kan vara hur giltig som helst), koncentrations- svårigheter, utmattning pga nattligt WOW- och CS-spelande, ovilja, lathet, ingen som helst inre drivkraft, sociala problem, eller - ibland, faktiskt - begränsade begåvningsresurser. Det kan också bero på brister hos läraren, feltänk i inlärningssituationen, sammansättningen av elevgruppen och en triljard andra saker. Ibland något av det; ibland en kombination av flera faktorer. Ibland är det också så att eleven greppar läget, och har betydligt mer realistiska förväntningar, än vårdnadshavarna.
(Nu är det nog på sin plats att förtydliga: här drog jag iväg och förde en generell diskussion kring elevers inlärningsproblematik och föräldrars förväntningar på skolans underverksuppdrag - det handlar inte om den specifika elev vars mamma jag ringde. Det handlar inte ens om den mamman.)

Tror jag ska laga mig en mugg te och läsa en stund. Under tystnad. Samtal är en sak. Slammer från stereo och teve en annan. Ikväll vill jag inte ha sådant.

Ha det gott, me lovely ones. Stay tuned.