I morse när jag hastade iväg till jobbet (varför blir jag nästan alltid sen, trots att jag är uppe i så god tid?) höll jag på att snubbla över ett av samhällets olycksbarn när jag klev ut genom min ytterdörr. Han låg helt framstupa med ansiktet ner i det kalla stengolvet och jag blev lite orolig och tänkte att han kanske var död. Men jag stod och tittade på honom en liten stund och såg att han andades, så jag tänkte att det nog ändå var skönare att ligga där än att slängas ut i den minusgradiga morgonkylan av någon ilsken bovärd. Hade jag haft bara ett par minuter till kunde jag ställt en liten mugg med kaffe bredvid honom. Ligger han där imorgon ska jag göra det.
(Jag tror inte att han skulle bli glad om jag hojtat såhär till honom, faktiskt, hur sant det än skulle kunna vara...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Gick tidigare idag förbi en hemlös som sålde de hemlösas tidning (som jag inte kommer ihåg namnet på). Och jag skämdes som ett djur att jag inte kunde köpa en av honom, eftersom jag inte hade mer än två kronor i min börs. :(
Nästa gång jag ser honom lovar jag att jag skall ha lite stålars så att jag kan köpa tidningen.
I övrigt brukar det stå en Frälsningssoldat med en insamlingsbössa på Hemköp, och den brukar jag stoppa en eller annan tjuga i.
Det känns som om man gör gott, både för "dem" och en själv när man stoppar lite pengar i bössan.
Han kände nog att det var just där han kunde ligga....Tanken med kaffet..OK och lägg en macka brevid vet ja. T
Skicka en kommentar