... i vilken vår hjältinna finner livet njutbart

Den där promenaden blev rask och lång och gick slutligen förbi järnvägskiosken där jag kunde köpa mig dagens upplaga av DN. Kameran fick följa med. Mission: Street Art Emmaboda. Hmm... Jag tror inte det finns underlag för en bok, om vi säger så.

Här är bildskörden:













Tveksamt om detta egentligen är ett konstnärligt projekt. Däremot vittnar det om en viss omtanke, att en nedblåst fågelholk läggs väl synlig så att någon händig, verktygs- och stegförsedd vandrare kan spika upp den igen.

















Är detta en ansats till "gatukonst". Nej - den får underkänt. Detta är bara ett meningslöst papperskorgstaggande, som varken imponerar eller inspirerar.













Den här lilla saken gör mig en smula osäker. Men eftersom den inte är försedd med något som kan föra tankarna till möbelförsäljning tänker jag att det kanske finns en annan, djupare tanke bakom.

Sedan fann jag en delvis sönderriven - omsorgsfullt fastklistrad - affisch för NSF. Det inte definitivt inte konst, men detta att någon satt upp den - och någon annan gjort stora ansträngningar att försöka riva ner den - säger något om vår by, tycker jag.

Slutligen återstod bara ett objekt att fotografera, och det är ett officiellt konstverk som pryder mitten av vårt lilla torg. Jag har betraktat skulpturen många gånger, både länge och väl. Jag blir inte klok på den. Den föreställer en naken man som ser ut att med våld hålla fast två nakna, och förtvivlade, flickor. Den ena av dem har små knoppande bröst. De sitter i vad som förefaller vara fören på en båt. Flickorna vänder sig åt ena hållet i en rörelse som ser ut som att de försöker streta sig fria, medan mannen ser sig om över axeln, som för att se om han är iakttagen eller ej. Mina tankar går ohjälpligen till pedofili, eller rentav incest, då flickorna är ganska lika mannen.

















Väl hemma smakade det gott med kaffe och ett par mackor på mitt hembakta bröd. Just nu är jag inne i en marmeladperiod. Bäst idag: Robertson's Scotch. Till kaffet unnade jag mig ett par timmar med DN. Omsorgsfullt läsande av så gott som alla sidor (nej, nej, nej - inte Sporten!) i alla bilagorna. Tända ljus och röda tulpaner.
Katt. J. J. Cale (idag igen!). Njutbart!













(Fröken Smilla provar ut nya sovposer varje dag...)

Jag slet mig en stund för att laga till lite middag att äta när hungern föll på och återgick sedan till soffan och tidningen. Jag fylls av intryck... en resa till Vietnam... unga målmedvetna invandrartjejer som kommer att bli en del av samhällsbärarna framöver... en notis om att "Te är den nya latten" och vikten av att ha en snygg tekanna (vilket jag redan har; en japansk, jag fått av Matilda)...en rejäl artikel om läget i Kenya... bokrecensioner... Barack Obamas självbiografi... små notiser och världsnyheter om vartannat... Att läsa en Riktig Tidning är att låta världen komma in i ens hem för en stund. Att skaffa sig information... kunskap... i sin egen takt och inte beroende av hur redaktionen på Aktuellt eller TV4-nyheterna valt att presentera det... Jag älskar att läsa tidningar, och i mina ögon är DN en av de allra bästa. Och det säger jag utan några som helst utsikter till ekonomisk ersättning. ;-)

Köksbestyren och tidningsläsandet var lite utmattande så jag lurade till en stund, med Fröken på magen. Tro mig, det finns sämre sätt att sova på...

Nu lägger sig skymningen utanför och jag ska laga mig en kanna te. Halsen svider lite och att sjuka sig kommande vecka är inte att tänka på. Jag tror faktiskt jag ska ta en, eller ett par, av limefrukterna jag torkat. Lägga dem i min vackra, röda tekanna av gjutjärn och hälla kokande vatten över. Låta dra en liten stund och tillsätta en gnutta honung.

Sedan ska jag dricka mitt te och ta en bloggpromenad.