... i vilken vår hjältinna upprepar sig

Jag har skrivit det här i en tidigare blogg, men det tål att sägas igen:

En vän är någon som kliver in när hela världen gått ut.

Det är ett vackert, indiskt och mycket sant ordspråk.
Troligen besläktat med detta: I nöden prövas vännen.

Jag är inte i nöd. Hela världen har inte gått ut. Men min livssituation är - och har under en längre tid varit - tung och jobbig. Då är det helt ovärderligt att ha vänner att dela bördan med! Vänner som inte bara man kan ha roligt med utan som dessutom finns där när det är uppförsbacke - och som jag själv får lov att finnas för när de har motlut.

Glad blir jag också av att nya vänämnen dyker upp! Människor som sträcker ut en hand och erbjuder en stunds avkoppling, en vin- och snackkväll, en promenad och/eller en gemensam lunch. När sådant händer mig stärks min tro på det inneboende goda hos människan. Min tro att vi i grunden hellre vill vara varandras medmänniskor än motmänniskor.