torsdag, februari 21, 2008

... i vilken vår hjältinna somnar om och om och om














Visst är det lite konstigt; hela veckan har jag vaknat tidigt (dvs mellan 7 och 8) alldeles av mig självt. Dessutom har jag haft svårt att somna om, vilket inneburit att jag klivit upp vid dessa tidiga timmar, min ledighet till trots. Men... idag hade jag satt telefonen på väckning (vid 8) för att hinna ordna med lite saker innan jag åker till Falkenberg. Och vad händer då? Jag är dödens trött... snoozar fem minuter... vaknar... snoozar en kvart... vaknar... snoozar... och kommer ur bingen först vid tjugo i nio. Och är hur seg som helst. Gah!

Men nu sitter jag i alla fall här vid mitt köksbord, dricker nybryggt Blue Java och lyssnar på P1-morgon. Det talas om vårdnadsbidrag. Jag har svårt att se vitsen med det, faktiskt. Det är för lite ersättning för att det ska fungera för de flesta. Det är inte många som har råd att avstå en så stor del av den ena inkomsten att de kan stanna hemma hos sina barn. Så i vilket inkomstskikt blir det flest som tar möjligheten? Och vems inkomst blir det som dras ner om en familj ändå väljer denna lösning? Givetvis den lägsta så avbräcket minimeras. Och vem har vanligen den lägsta lönen? Just det; kvinnan. Vilket innebär att papporna ångar på som vanligt och mammorna stannar hemma. Det är ett system jag inte gillar.

Det är roligt och skönt att se att så många pappor är delaktiga på ett jämställt vis, i sina barn. Men de är inte ens hälften, vågar jag påstå. Fortfarande 2008 finns det ett [alltför] stort antal män som anser att mammor är bättre på det där med barnen - även när de slutat ammas. Och sedan står de där - jätteförvånade och en smula bittra - och känner sig utanför och menar att de inte släppts in i föräldraskapet. Men de kunde väl klivit fram, föffan? De kunde väl satt ner foten och sagt ifrån? Krävt sin rätt? Krävt barnens rätt till bägge sina föräldrar? Men nej då... de väljer offerrollen...

Jag går igång lite på det här eftersom mannen som är far till mina barn verkligen vägrade vara med och ta sitt ansvar. Och där handlade det inte om att han inte "släpptes in" utan han verkligen ville inte. Visst - han tog ut de där obligatoriska och ej överlåtbara 10 dagarna som ska tas ut när bebisen är ny. Men han jobbade ändå. Och åkte och fiskade eller spelade golf. Eller donade med huset. Alltmedan jag fick ta hand om allt som hade med barnen att göra. Inte ens när jag bad honom, eller tjatade, så gjorde han något. Han tyckte det var äckligt med bajsblöjor. Som om inte jag också gjorde det? Möjligen kunde han tänka sig att "passa" barnen en stund om jag t ex åkte och storhandlade. Eller om jag förberett kvällsmat och sett till att de var badade och torra när jag åkte iväg. Så kom inte och snacka med mig om att inte "släppas in".

Men... kunde jag inte bara släppt allt och dragit iväg till en kompis eller simhallen eller på bio i alla fall och låtit honom stå där med allt, då? Visst kunde jag det; men jag ville inte att våra barn skulle bli slagträn i något som jag tyckte vi skulle deala med. Jag ville inte ta risken att komma hem till en ledsen bebis som fått somna med blöta blöjor eller liknande. Så en viss del i det hela hade jag ju själv. Eller så tog jag helt enkelt ett vuxenansvar.

Men just pga mina erfarenheter - och för att jag ser liknande mönster i så många andra fall - så är vårdnadsbidrag något jag verkligen inte tilltalas av. Jag hoppas att jag också ingjutit tillräckligt med sunda tankar i mina barn för att de inte ska falla för detta den dag det skulle kunna bli aktuellt.

Samtidigt tycker jag det är en bra och underbar sak om mammor och pappor har en chans att tillbringa så mycket tid som möjligt med barnen när de är små. För det liksom bara visslar till och så har de självdeklarationer, jobbiga chefer och soppatorsk. Och då undrar man vart tiden tog vägen...













Nu har jag inte tid att sitta här och filura mer. Jag ska ta en dusch och bädda och fixa lite och sedan lär jag väl få packa ner lite saker i ryggan innan det är dags att resa västerut med dotter och katt. Jo - fröken får följa med. Och hon vet inte om det än, men tanken är att hon ska stanna några veckor hos Johanna så att jag får lite friare händer härhemma. Dels ska jag ju åka iväg någon mer helg (eventuellt två) och dels är det ju en del flyttstök på gång. Lugnast för både mig och Fröken om hon inte är hemma då.













Stay tuned...

2 kommentarer:

Shuto sa...

Ja vårdnadsbidraget är skit. Inga utom de rikaste paren har råd att leva på bara en inkomst så det där vårdadsbidraget kommer bli en liten hemmafrufickpeng som Fru Adelsparr kan spendera på ansiktbehandling medans Barnflickan sköter markservicen.

Gå in på amv.se och kolla på arbeten i stockholm utan krav på yrkesutbildning. Alltid en massa rikemansfamiljer i Bromma som vill kasta bort barnen till första bästa tjej om vill jobba till svältlön. -"Men dom får ju mat och husrum" tycker brackorna generöst.

Fy Fan säger jag vilka as.

Sorry blev lite upprörd, tycker som du.

Anonym sa...

Det där med vårdnadsbidrag är inte lätt. Det räcker ju inte särskilt långt heller. Jag ska nog inte ge mig in i diskussionen. Min man har inte ens kunnat ta ta ut de tio pappadagarna. Om man är egen företagare kan man inte ta in vikarier hur som helst i ett litet pluttföretag. Men han tar hand om barnen desto mer nu och har flyttat hem kontoret för att barnen ska kunna komma hem tidigt efter skolan. Jag vill helst inte bli tvingad in i ett system, utan kunna lösa det så som passar en bäst. Nu gav jag mig in i diskussionen ändå.. ;-)
Det är fint i Falkenberg, du!