... i vilken vår hjältinna peppar sig

Det är nedräkning nu. I vanlig ordning tror eleverna att det bara är de som vill ha lov snart! Ha! Vi lärare räknar också dagarna, minuterna, timmarna tills vi får gå hem på fredag och får vara lediga i sammanlagt nio dagar. Jag gör mig lite extra långa och bråda dagar den här veckan, och rättar prov och kommenterar inlämningar så att jag ska slippa göra ett enda handtag under sportlovet. Jobwise, that is. I övrigt blir det ju som vanligt lite hemmapyssel. Men det blir också mys och trevligheter, eftersom Johanna kommer hit ett par dagar, och sedan följer jag med henne till Falkenberg för lite strolling down Memory Lane.

Med ett halvt öra lyssnar jag på morgonnyheterna, på P1, medan jag bloggar och dricker mitt Blue Java. Öst-Timors skottskadade president José Ramos-Horta förefaller vara något av ett medicinskt under; radioreportern rapporterar från Australien, där presidenten opereras, att Ramos-Horta har träffats bl a vid ena levern. Där ser man.

Och nu ska sex fångar på Guantanamo åtalas för terrorverksamhet - efter nästan sju år och efter erkännanden under tortyr - och det yrkas på dödsstraff för dem. Det blir en konstig rättsprocess då åklagarsidan bl a har lov att anföra bevisning som försvarssidan inte ens får ta del av. Hur ska man kunna försvara sig om man inte vet mot vad? Inte för att jag försvarar terrordåd (oavsett om islamister eller amerikaner står bakom, eller utför, dem) men rättvisa måste ändå vara ett ledord i en rättsprocess, eller?

Och så har Kaisa Varis fått livstids avstängning för att ha ertappats med doping i inte bara en utan två olika sporter. What's the point, liksom, att vinna om man fuskar? Jag hoppas hon aldrig sovit gott om nätterna.







Hon ser bitter, arg, sur och ertappad ut. Det är rätt åt henne.

Nu ska jag fylla på kaffemuggen lite snabbt och sedan lär jag få ta tag i min dag. Fyra arbetsdagar kvar! Det ska gå!

Stay tuned...