... i vilken vår hjältinna haft ett möte

I morse när jag hastade iväg till jobbet (varför blir jag nästan alltid sen, trots att jag är uppe i så god tid?) höll jag på att snubbla över ett av samhällets olycksbarn när jag klev ut genom min ytterdörr. Han låg helt framstupa med ansiktet ner i det kalla stengolvet och jag blev lite orolig och tänkte att han kanske var död. Men jag stod och tittade på honom en liten stund och såg att han andades, så jag tänkte att det nog ändå var skönare att ligga där än att slängas ut i den minusgradiga morgonkylan av någon ilsken bovärd. Hade jag haft bara ett par minuter till kunde jag ställt en liten mugg med kaffe bredvid honom. Ligger han där imorgon ska jag göra det.












(Jag tror inte att han skulle bli glad om jag hojtat såhär till honom, faktiskt, hur sant det än skulle kunna vara...)