Jag läser ganska mycket. Men det var längesedan jag lät mig själv sträckläsa en bok, bara sådär, liksom. Efter jobbet (jag kompade ut mig en timme tidigare, eftersom jag ska jobba en timme längre imorgon) gick jag ner till affären för att köpa olivolja och kycklingfilé, några goda äpplen och rödlök. När jag passerade bok- och tidningshyllan stod Bitterfittan där och liksom blinkade åt mig så den fick slinka med i varukorgen.
Väl hemma lagade jag till maten, och började läsa medan jag donade där i köket, och sedan tog jag med mig kaffemuggen och boken och la mig i soffan och läste vidare. Nu har jag läst ut boken.
Men jag är inte färdig med den - jag har all anledning att återvända till den framöver. Maria Sveland har lyckats skriva en politisk roman, som diskuterar med sig själv och med mig som läsare om det som är något av det viktigaste som i livet; hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar att leva jämställt med den vi älskar? Och om [den självklara?] rätten att faktiskt äga sin egen själ och sitt liv...
Nu är jag sådär skönt urlakad som jag kan bli av en verkligt fin läsupplevelse, av grymt skön musik eller riktigt, riktigt bra sex. På samma sätt längtar jag efter mer, men inser att jag måste pausa lite, hämta andan, låta känslan sjunka in. Därför ska jag inte läsa något annat idag, utan laga lite te och kolla på Beckman, Ohlson & Can på SVT2. Och sticka en stund; jag håller på med Linus halsduk och att sticka halsduk är måttligt kul... Men den måste ju bli färdig! Tur att jag kör med hyfsat tjocka stickor... ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Du har det mysigt i alla fall. T
Jag undrar om du egentligen är "den osynlige mannen" som bläddrade sig igenom en bok, och sen kunde den utantill? ;) Jag läser ju hopplöst långsamt och är säker på att boken som tog dig ett par timmar skulle ta mig ett par dagar. I bästa fall.
Jag har sett den där boken, men jag blir lite allergisk mot böcker med sådana titlar (ja, kalla mig gärna konventionell och stel... haha...) Anledningen till att jag blir allergisk är för att jag inte kan låta bli att analysera VARFÖR man valt en sådan titel, och alltsedan Stig Malm lanserade "Fittstim", så har just ordet "fitta" dykt upp lite här och var... och ja... anledningen... kan det vara att man skall få ögonen på boken och haja till och vara sugen att köpa den? (Jag blir det inte.) En bra bok säljer väl ändå sig själv och behöver inte såna ganska tarvliga sätt att sticka ut?
Hugaligen. Jag känner mig cynisk och rå idag. :) Jag behöver nog käka minst två lådor pepparkakor för att bli vänlig. ;)
glasoklorid> Ja, det är en av meningarna med livet; att ha de bra!
Sis> Visst kan det vara så att man använder allt mer uppseendeväckande ord för att sälja... och det är mer cyniskt än ditt inlägg... ;)
Men jag tror att det också kan handla om att återta en del av språket och därmed, till viss del, "avväpna" de som använder det i nedsättande/kränkande syfte.
Jag håller med till hundra procent. Visst vill man göra vissa ord mindre laddade och mera rumsrena. Men att Elsa, 78 år, skall tvingas få dessa ord kastade i ansiktet när hon står i kön på ICA...? ;)
Elsa är nog ganska härdad efter 78 år, skulle jag tro... ;)
Skicka en kommentar