... i vilken vår hjältinna är med barn

Jag har ett barn - Johanna - här.
Jag är med henne.
Jag är med barn.

När jag gick ut i februarieftermiddagen, i bara tisha och tunn luvtröja (jag hade byxor och skor också...) kändes det som en aprilkväll. Ljuset var sådär vemodigt som det kan vara en afton i april, när koltrasten sitter på taket och sjunger så vackert att det gör ont i hjärterötterna. Och det var milt och mjukt i luften. Det kändes helt underbart. Och det kändes helt fel. Det är den 18 februari och här på det småländska höglandet (även om det är i sydöstra hörnet) borde det kunna vara en meter snö och några minusgrader.

Jag har städat idag. Jag har faktiskt suttit väldigt lite vid datorn. Jag har sorterat och plockat och dammtorkat och flyttat omkring lite saker och lyckats bringa lite mer ordning bland de böcker som mest verkar flyta omkring här. Jag har fyndat en liten fin byrå för 40 spänn, som blir perfekt i sovrummet och jag har hittat en helt felfri pall för 30 pix som jag kan öva découpage på. Jag har hittat två enkla ljusstakar i ett mässingliknande material (1o kr/st).
Jag gillar risajkling. Jag ska bidra till densamma genom att låna bil imorgon och köra ner två vitlackerade trädgårdsstolar av smidesjärn till det ställe där jag gjorde mina fynd. De är faktiskt jättesnygga men totalt omöjliga att sitta bekvämt på, och på min balkong är utrymmet en smula begränsat. Där kan det bara få lov att finnas saker som fyller en praktisk och estetisk funktion.