Även om promenaden till jobbet bara tar tre minuter så räcker det för att tröttheten (åtminstonde det mesta av den) ska försvinna. För säkerhets skull följer jag min [osynliga] snitzlade bana från kapprummet till kaffeautomaten, via skåpet med muggar, och förser mig med min svarta drog.
Medan jag öppnar datorn och plockar ihop grejer till dagens första lektion (en åtta som läser boken The Elephant Man) kommer kollegan J in och säger att jag har telefon. Han sitter i arbetsummet bredvid det jag delar med Fräna S ("frän" är ett positivt laddat ord, i sammanhanget!) och B. Därinne ringer telefonen för jämnan (och samtalen är faktiskt ganska sällan till oss...) medan vår är helt tyst, trots att de är sammankopplade. Alla surar för att inte skolledningen fixar oss nya, fullt fungerande telefoner. Vad de inte vet (och jag inte heller visste tills för ett par veckor sedan) är att Fräna S stängt av ringfunktionen, bara.
HOHOHO!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar