... i vilken vår hjältinna är extremt trendig

Jag vill ha järnkoll på min ekonomi. Jag vill unna mig roliga och trevliga saker (mer i form av upplevelser än prylar, mind you) och därför måste jag se över mina utgifter så att jag får ett grepp om det hela. Det har liksom bara flutit ett tag (ganska länge) och det är inte bra. Pengar är runda och har en tendens att rulla bort... Nu budgeterar jag ett tag för att se vad jag kan unna mig. Och jag har belagt mig själv med köpstopp på det som helt klart slukar mest (bortsett från hyra och andra vuxna avgifter); böcker, skivor och svarta toppar - samt jeanskjolar. Det går bra så här långt, men jag har ju bara hållit på ett par veckor...

På jobbet belönade jag mig - efter en helt underbar powerwalk på ca milen i strålande solsken - med en stilla eftermiddagskaffe och läste DN Kultur. Där fann jag att det här med budget och köpstopp är synnerligen inne. Fast, som allt annat som det går mode i, får det ett nytt namn: down-shifting. Att ha ett köpfritt år, att ta avstånd från överflödskonsumtion är "en borgerlig bohemtrend för dem som har råd". Istället för att shoppa loss syr man om, byter grejer med andra eller så föder man risajklingsbranschen genom att köpa vintage-kläder. "Begagnat", som vi vanliga dödliga säger. Eller - lite mer friserat - "second-hand". Men "vintage" får inte vara nyare än 1975 och inte äldre än från 1920. Ve den som kommer i Puss&Kramjeans och platåträskor från 1976.

Jag är inte bara inne - jag måtte vara en trendsättare. Jag downshiftade å det grövsta redan 2001. Men det var av tvingande skäl. Jag hade helt enkelt inte råd med något annat än ett sparsamt liv, om jag skulle klara mig själv och två tonåringar på CSN-pengar och kvällsstädarjäveljobb.

Idag är det bara rika som har råd att sluta shoppa, enligt DN:s artikel. Jag är böjd att hålla med, till viss del. Och det är synd. För jag gillar den risajklande "langen-går"-tanken. Den är sund och klok. Mera sånt!

... i vilken vår hjältinna vet

Ja. Jag vet. Jag vet vad jag ska göra med Saras bytetyg! Jag har hittat en fåtölj att klä om. Det kommer att bli extremt coolt. Risajkling is da shit!

... i vilken vår hjältinna är med barn

Jag har ett barn - Johanna - här.
Jag är med henne.
Jag är med barn.

När jag gick ut i februarieftermiddagen, i bara tisha och tunn luvtröja (jag hade byxor och skor också...) kändes det som en aprilkväll. Ljuset var sådär vemodigt som det kan vara en afton i april, när koltrasten sitter på taket och sjunger så vackert att det gör ont i hjärterötterna. Och det var milt och mjukt i luften. Det kändes helt underbart. Och det kändes helt fel. Det är den 18 februari och här på det småländska höglandet (även om det är i sydöstra hörnet) borde det kunna vara en meter snö och några minusgrader.

Jag har städat idag. Jag har faktiskt suttit väldigt lite vid datorn. Jag har sorterat och plockat och dammtorkat och flyttat omkring lite saker och lyckats bringa lite mer ordning bland de böcker som mest verkar flyta omkring här. Jag har fyndat en liten fin byrå för 40 spänn, som blir perfekt i sovrummet och jag har hittat en helt felfri pall för 30 pix som jag kan öva découpage på. Jag har hittat två enkla ljusstakar i ett mässingliknande material (1o kr/st).
Jag gillar risajkling. Jag ska bidra till densamma genom att låna bil imorgon och köra ner två vitlackerade trädgårdsstolar av smidesjärn till det ställe där jag gjorde mina fynd. De är faktiskt jättesnygga men totalt omöjliga att sitta bekvämt på, och på min balkong är utrymmet en smula begränsat. Där kan det bara få lov att finnas saker som fyller en praktisk och estetisk funktion.