... i vilken vår hjältinna lever livet

Jag läser ganska mycket. Men det var längesedan jag lät mig själv sträckläsa en bok, bara sådär, liksom. Efter jobbet (jag kompade ut mig en timme tidigare, eftersom jag ska jobba en timme längre imorgon) gick jag ner till affären för att köpa olivolja och kycklingfilé, några goda äpplen och rödlök. När jag passerade bok- och tidningshyllan stod Bitterfittan där och liksom blinkade åt mig så den fick slinka med i varukorgen.

Väl hemma lagade jag till maten, och började läsa medan jag donade där i köket, och sedan tog jag med mig kaffemuggen och boken och la mig i soffan och läste vidare. Nu har jag läst ut boken.

Men jag är inte färdig med den - jag har all anledning att återvända till den framöver. Maria Sveland har lyckats skriva en politisk roman, som diskuterar med sig själv och med mig som läsare om det som är något av det viktigaste som i livet; hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar att leva jämställt med den vi älskar? Och om [den självklara?] rätten att faktiskt äga sin egen själ och sitt liv...

Nu är jag sådär skönt urlakad som jag kan bli av en verkligt fin läsupplevelse, av grymt skön musik eller riktigt, riktigt bra sex. På samma sätt längtar jag efter mer, men inser att jag måste pausa lite, hämta andan, låta känslan sjunka in. Därför ska jag inte läsa något annat idag, utan laga lite te och kolla på Beckman, Ohlson & Can på SVT2. Och sticka en stund; jag håller på med Linus halsduk och att sticka halsduk är måttligt kul... Men den måste ju bli färdig! Tur att jag kör med hyfsat tjocka stickor... ;-)