... i vilken vår hjältinna haft en tappe-dag

Uttrycket fick jag av Bästaste A. Hon säger att när en morgon börjar med att man om och om igen tappar t ex en strumpa, medan man klär sig, då vet man att det blir en tappedag. Och det var det idag. För mig. Jag tappade förvisso inte så mycket, men i övrigt har jag varit mer än lovligt vimsig och rörig. Så väldigt inte jag. Jag har haft med mig fel årskurs böcker till en lektion, gått tillbaka till arbetsrummet för att hämta nya och väl tillbaka i klassrummet upptäckt att jag fått fel böcker igen. Jag har gått för tidigt till en lektion och därvidlag lyckades jag dessutom med konstsycket att gå till fel klassrum. Dessutom har jag frusit och varit törstig hungrig som en varg. Jag kom inte i fas förrän till allra sista lektionen, den där Valbar Kurslektionen i svenska. Den blev totalt avslappnad, fin, lugn och riktigt bra. Vilket litet guldgäng att jobba med.

Därefter återstod bara lite arbetsplatsinformation kring det faktum att vi inom ett par veckor står utan rektorer och ett arbetslagsmöte där vi förväntades utvärdera vårt kvalitetsarbete med fokus på de mål vi satt upp för hur vi vill bedriva vårt mentorsarbete. Eftersom vi haft en del mål men sannerlignen inga uttalade i den vägen kan man lugnt säga att den person på ovanvåningen som kom med den lysande idé till utvärdering inte har en endaste liten susning om särskilt mycket.

Mötet räddades dock av att en kollega bakat en äppelkaka och uppmuntrade och styrkta av den kunde vi åtminstone prata om hur vi vill jobba med våra mentorskap. Vi var rörande eniga att det är svårt - för att inte säga snudd på omöjligt - att utveckla ett gott mentorskap (för att inte tala om goda relationer med eleverna) om man, som i mitt och B's fall, har endast 20 minuter effektiv tid avsatt till detta varje vecka...

Hemma var jag faktiskt alldeles slut och att ta en powerwalk fanns inte på kartan, liksom. Jag närde vissa planer på att dra fram träningscykeln men inte ens det orkade jag. Jag orkade rådda ihop lite bukfylla och sedan har jag mestadels hängt över Mari Jungstadts I denna stilla natt. Nu sitter jag med fötterna i ett hett fotbad och softar. Strax ska jag - med ett uppbjudande av mina sista krafter - dra fötterna ur badet och laga lite te, tror jag. Sedan hägrar sängen, den varma, mjuka inbjudande och det fluffsiga täcket...