... i vilken vår hjältinna haft fullt upp

Bra dag idag. Jodå. Ingen tappedag, utan allt har gått som det ska. Lektionerna har flutit på och jag har hunnit förbereda en hel del för resten av veckan. Jag har till och med hunnit med en avslappnad eftermiddagsfika med ett par kollegor.

Direkt efter jobbet skyndade jag mig hem, bytte om till träningskläder och drog ut på en powerwalkrunda. Skyndsamheten är nödvändig för att inte min tröskel vid ytterdörren ska hinna växa sig så hög att jag inte kan ta mig över den när jag ska ut... Powerwalkrundan går ju ofta förbi gymmet och eftersom det är tisdag passade jag på att klämma in ett tidseffektivt nautiluspass, också. För mig är träningen något av en njutning och handlar i högsta grad om välbefinnande. Jag hoppas att det syns på mig, också, när jag är där. Det slog mig nämligen vad en del ser buttra, tvära och griniga ut.

Väl hemma blev det en snabb dusch och lite att äta innan jag gick hem till kollegan M som bor tvärsöver gården här, för att fika. Anledningen var visserligen en besökande dam från Tupperware (well... there's a first time for everything...) men hon var snabbt klar med sina bunkar och doningar och sedan blev det avslappnat snack om ditten och datten och givetvis en del om jobbet också, eftersom ett par till från skolan var där. Lagom tisdagsnöje. Jag är inte bortskämd med sådant, längre.

Senare pratade jag en lång stund med en av "mina" Annor - en från Halmstad, på msn. Vi har inte hörts av på alldeles för länge och det fanns mycket att uppdatera varandra på. Hon bor i alla fall kvar i Halmstad, även om hon och familjen bytt hus sedan sist, och nästa gång jag åker till bästkusten ska jag se till att träffa henne och ta en grundlig fika.

Och skönaste kollegan S. som varit sjukskriven sedan slutet av november hörde också av sig på msn och sa att hon är tillbaka en stund på måndag eftermiddag. Fika! Igen! Men framförallt ett kärt återseende med någon jag saknat så oerhört. Gutt!

Jag ville skriva så mycket mer, men jag orkar faktiskt inte. Även jag har en bortre gräns bortom vilken jag blir trött. Så nu få det bli soffan.