... i vilken vår hjältinna låter tiden stanna

(Min älsklingsfrukostassiett!)

Fröken Smilla väcker mig vid niotiden. Jag vet att klockan är ungefär nio eftersom jag – just när jag slår upp mina mörkblå – hör skolbussarna köra iväg mot Kalmar. Jag känner att det är bra att jag valt att stanna hemma och pyssla om mig själv. I det här skicket hade en arbetsdag varit en plåga.

Nu sitter jag istället fortfarande i nattlinne och raggsockar (oslagbar kombination!), dricker mitt Blue Java, lyssnar på P1, killar Fröken lite bakom örat och flanerar bland bloggarna samtidigt som jag ser ut över bakgården. Igår kväll, när jag gick och la mig, var det kallt och ett tunt snölager täckte allt. Idag är det blekt, grått och vått och ingen snö alls. Bipolärt väder?

Igår, innan jag gick hem från jobbet, tog jag ett steg till i min Hemliga Kulturella Gärningsplan. Hehe. Det framskrider och det är spännande!

Dagen ska vara fortsatt lugn och fin. En magisk dag. En dag utan klocka. En Nick Drake-dag. Smärtsamt vacker musik och text. När jag hör honom vill jag bara gråta, samtidigt som jag känner att sorgen är skön att vila i, något att bejaka – inget att fly ifrån…

Om en stund ska jag bädda och ta ett varv med dammsugaren. Det måste göras lite oftare nu när jag har en Fröken här, annars kommer min näsa och mina ögon att protestera. Sedan blir det mer kaffe och The Curious Incident of the Dog In The Night-Time. Jag tänker att boken borde vara obligatorisk läsning för lärare.

Stay tuned...